United States or Madagascar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Visst kan ock här man skåda få Af dag en vänlig strimma, Visst kläds vårt fångahus också I blomster mången timma; Men denna fägring, detta ljus, De vore i min Faders hus Som idel död och dimma. Ej hugnar vansklig prakt min syn, Hur skär den än sig målar; När solen lyser klart i skyn Och jorden gläds och prålar, Då tänker jag: Hur lefs det nu Uti min Faders boning ljuf, Uti hans anlets strålar?
Nej, Jesu, gif mig kamp och nöd Långt hellre här i världen Än helvete och afgrunds glöd Uppå den sista färden; Men får jag gods och guld, så gör Mig snar att mig förbarma, Och nådigt städs mitt hjärta rör Till hjälp för dina arma. N:o 208. Luk. 16: 1-9. Hur ofta spörjs ej flit och id, För vansklig tid, Hos dem till jorden, höra!
Han ger ej fred, Han trampar ned Hvemhelst han vinner öfver; Var stark alltså, Tag mod uppå, Ty segra du behöfver. Träd fram med Kristus, blif ej blek, Var djärf, fast ej förveten! Här gäller ej en vansklig lek, Här gäller evigheten; Förgås du här, Förgås du där, Där evigt, här i tiden; Men får du vinst, Får döden minst: Så är med denna striden.
En gång, när i fromma, glada samtal Vid sitt middagsbord den gamle Luther Satt som vanligt bland förtrogna vänner, Talte en af dessa så med klagan: "Svår och ond att lefva i är världen, Full af vansklig id och jordisk omsorg; Intet under därför, att så mången Sökt i klostrens lugn en saknad stillhet. Äfven mig de plåga, dessa oljud Af en outtröttlig världslig sträfvan.
Dagens Ord
Andra Tittar