United States or Norfolk Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
Mot honom specielt alldeles så som det föll sig. Ena minuten ytterst vänlig, den andra så ohöflig som möjligt. Han hade tålt allt. Hon hade blott en dunkel förnimmelse af, att hon nu sist, »den der aftonen», på något vis förverkat hans sympati för alltid. Men allt detta var nu afslutadt och förbi. Hon somnade in, det var ett långt stycke väg mellan stationerna.
Författarens nästa argument afser mera specielt svenska förhållanden och består i påpekande af, att trots den starka folkökningen hafva likväl under de senaste femtio åren landets vigtigaste näringskällor vunnit en proportionsvis ännu starkare förkofran.
Der han satt i den kalla vinternatten på bangården vaktande hennes sömn, tänkte han på allt detta. Han gick igenom hvad han mindes af underverken i bibliska historien, specielt funderade han öfver den samaritanska qvinnan. Detta var ju en omvändelse. Hvarför skulle hon der ej kunna räddas genom bönen. Om straffet i hans hand kunde skärpas ännu ytterligare, så ginge det nog.
Kajsa hade inte förstått att göra det bättre. Hon hade gifvit henne det bästa hon kunde. Ett godt exempel. Och sin kärlek. Och sin bön till den allsmäktige Guden. Ingenting hade hjelpt. Inte ännu. Men kanske med tiden. Kajsa funderade hit och dit. Hon rådslog med sig sjelf och sin erfarenhet. Hvarför bli menniskor, specielt flickor, dåliga på det viset?
Hon, ja, hon hade fått slita och sträfva för att få det återstående att räcka till för hushållet och till skor åt de välsignade barnen ... och nu voro de där allaredan. Skulle kanske kaptenen låna penningar i dag igen? Häradshöfdingen var visserligen ett stöd, men han hade sin familj, specielt frun, som hade respekt med sig, han var icke så lättplockad som hennes man.
Hon läste konfektsdeviserna och fann några, som passade utmärkt in på hennes stämning. Der var en, som syntes henne specielt skrifven för hennes egen kasus: »Om du har mist din bäste hjertevän. Sörj ej, ty du får säkert tre igen.» Det var nu bara frågan hvem som var hennes hjertevän. Herr Adolf nå det var endast ett barndomstycke, nu var han ju för längesedan borta.
Hans tunna hår klibbade fast vid tinningarne och näsan, som en gång varit hans stolthet, den »fina» näsan, hvars romerska linie han sjelf fordom så varmt beundrat, den tycktes i dag så genomskinlig och hvass som hade den specielt lagt an på att med sin djerft vågade bugt skrämma alla sin egares fiender på flykten.