United States or Panama ? Vote for the TOP Country of the Week !
Bella Palmfelts hem var icke rikt och icke heller fattigt, men det var ett godt hem i detta ords bästa bemärkelse. Hennes far var en sällsynt redbar karakter, en anspråkslös och tystlåten, men icke dess mindre vinnande personlighet, som med outtröttlig samvetsgranhet arbetade för de sina.
De voro af alltför olika material för att någonsin kunna omformas efter precis samma mönster. Emellertid hade ryktet om Hannas fria uppträdande på bjudningen hos Enestams nått fru Palmfelts öron, smyckadt med allehanda tillägg, som oroade och plågade henne.
Då Bellas föräldrar på förmiddagen anlände, fortfor det dvallika tillståndet ännu, och läkarne fruktade det värsta. Hanna tackade Gud, att tant Elin kommit, medan Bella ännu andades. Hon fick tillåtelse att flytta till Palmfelts för att så ofta som möjligt kunna se till den sjuka. På eftermiddagen förändrades tillståndet. En häftig feber instälde sig med yrsel och krampanfall.
En dag då Bella var ute och Hanna tillsammans med Bengt beskådade ett illustreradt botaniskt arbete, bad hon Hanna komma in till sig på en stund. Hanna kom, utan att ana att ett förhör väntade henne. Fru Palmfelts försigtiga frågor väckte hennes misstänksamhet, och hon rustade sig till försvar. Jag rår icke för, att jag är sådan jag är, afbröt hon häftigt fru Palmfelt.
Det blir så roligt att få bref från er. Men nu måste jag skynda mig att inviga Bella i våra nya planer. Hon har ju blott tre dagar att göra sig i ordning. Hos Palmfelts väckte Hannas nyheter stor bestörtning. Att hon icke skulle resa! De kunde ej få det i sitt hufvud. Men då de hört orsaken, funno de det naturligt.
Jag går nu till Palmfelts, kom med. De skola bli så glada att se dig igen. Valter tvekade. Å ena sidan syntes det honom lockande att åter besöka detta goda varma hem; å
Du förtager dig sjelf allt nöje genom att alltid kritisera och finna fel på allt. Inte kan verlden ändå någonsin gå i de spår du vill. Det är illa för verlden, det! sade Hanna kärft. Bland gossarne i andra ändan af salen såg hon ett par, som hon var bekant med från Palmfelts.
Det förtröt Valter djupt att misstänkas gå i en flickas ledband. Han såg mörk och harmsen ut, och när de kommo utanför Palmfelts port, låtsade han påminna sig något mycket angeläget, tog ett kort farväl af Hanna och rusade sin väg. Hanna stod och såg efter honom med hjertat fullt af oro och missräkning. Sådana stackare vi äro, tänkte hon.
Valter var förr mycket hos Palmfelts, och jag kände honom som en godsint, snäll gosse. Nu har han ej varit der på länge, och när jag frågade Bengt om orsaken, sade han att det begynt gå på sned för Valter stackare. Några samvetslösa studenter ha lärt honom att dricka. Usch ja! Lycka, att han icke har föräldrar och syskon, som få blygas för honom! utbrast Alma.