United States or Maldives ? Vote for the TOP Country of the Week !
Oleander, vår filantrop där uppe, har naturligtvis försökt göra svart till hvitt, och att hon icke flugit bort med de hvita vingar, som hans omtalade människokärlek klädt henne uti, är högst märkvärdigt. För tillfallet har han semester, han med, så nu hoppas jag hon får lön, så som hon förtjänt.» »Har notarien sett henne», frågade assessorskan, »hon ser väl ryslig ut?» »Som en tatterska!
Aposteln vände sig till auktionsförrättaren. Budet var ett olämpligt skämt. Här finns inte spekulanter till ett så överdrivet pris. Notarien får börja med en lägre siffra. Auktionen försiggick utan störande avbrott. Klubban föll vid lektor Holmins bud, sextioett tusen femhundra kronor. Det var således i uppslaget. Skomakaren ropade på Jesus och linkade ut.
Hos en Simonsson, landssekreterare i Skaraborgs län och gift med borgmästarens i Mariestad dotter, är han »gammal i gården». Vid kansliförvandten Stamms bröllop är han med, utklädd till lapp-spåman, går rundt om gästabudsbordet och skämtar med de sjutton flickorna. Med notarien i reduktionskollegium Graan har han likaledes stått i förbindelse.
Notarien, som brukade spela med i Mazérska kvartetten, blev ursinnig och gav L. hårda ord hela kvällen. Till slut utbrast han med den mest överlägsna ton: Hör nu, vågmästare! stoppa herrn sin pipa i säcken och knyt väl igen. Herrn skulle aldrig ha kommit sina läppar vid en flöjt, ty herrn har ju varken öra eller begrepp om takt! L. satt mållös.
Nyberg, den ädla själen, som alltid trott på L. och nu såg honom krossad och förödmjukad, blev upprörd i sitt innersta av harm och sprang upp från stolen med ovanlig livlighet för att säga notarien en hel hop obehagligheter. Läpparna darrade och ögonen voro fuktiga. Orden trängdes om varandra, och det enda han fick ordentligt fram var ett ljungande: Skäms, lymmel!
Notarien tog sin hatt och gick, i det han ytterligare kastade några glåpord åt L. och hans musik. Magistern skall vara lugn. Det anstår en filosof, sade L. åt Nyberg, då denne ämnade skicka några avskedsord åt den bortgående. Vill ni gå ut och gå, gossar? fortfor han. Och då jag föreslog en trio, skakade han blott på huvudet och lade bort sin flöjt.
Jag har hållit på i fyra timmar med honom, skruvat isär så mycket som jag vågat mig på, gjort rent överallt där jag misstänkte att ett dammkorn kunde sitta hindrande i vägen, men ändå går han inte.» »Kanske är det just därför», sade den lilla notarien, som alltid varit en spyfluga. »Tänk vad ni är kvick», svarade agronomen. »Det där skulle jag inte ha kunnat hitta på.»