United States or Kazakhstan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Aftonbladstelegrammet om »Han selv och de 20,000 männen» blef heller icke klart. Året 65 nalkades. Läraren i historia, adelsman och aristokrat, en känslofull och välvillig man, sökte sätta ynglingarne in i frågan. Partier hade bildats i klassen, och en af Riddarhustalarnes söner, en grefve S., allmänt afhållen och värderad, var chef för opponenterna mot förslaget.

Se Ryssland, med dess befolkning af godt som trälar, lefvande svältkost, som ingen i vårt land kunde eller ville röra vid; och i Ryssland skall ni icke finna en enda millionär, med undantag af kejsaren och ett par jordägande adelsmän. Det är nästan samma sätt i Tyskland. I hela tyska kejsardömet känner jag inte till mer än två millionärer.

Kärandens ombud, hofauditören Samuel Croningh, klagade öfver »ett ärerörigt, skamlöst och groft pasquill, som hela vägen är uppfyldt af skamliga ord och meningar, och som man med särdeles behändighet låtit i brudhuset in praktisera och der utdela». Hans första fråga till Johansson gälde, om han var adelsman; hvarpå denne stolt svarade: »nej, utan vida dygden angår». Det var genast ett upphäfvande af jemvigten mellan parterna.

De ha hört en del ord af gubben, och med dem slå de omkring sig och åbäka sig liksom när en katt leker med ett nystan. Men vidare reda hvad de orden betyda ha de nog inte. är det för resten nog med gubben också. Mest ord och skryt! Han går med de stora i vått och torrt! Hela tiden talte han om sina fina bekantskaper, men bara om adelsmän och landshöfdingar och borgmästare och brukspatroner.

Hans födelseår, studentår, promotionsår, pappa och mamma, det var allt. Om ändå den d n vore adelsman, kunde man slå upp honom i Anrep, anmärkte en genealog. Men han var tyvärr född av borgerlig släkt.

Alla adelsmän som hade något att förlora drogo sig mer och mer tillbaka från de halsstarriga som ännu djärvdes stämpla till den avsatte konungens förmån, och dessa voro till största delen förtvivlade spelare vid lyckans raffelbord, äventyrare beredda att våga allt. Men det fanns här och där ett sällsynt undantag.

De undrade ofta »hur f-n man kunde stå i en smutsig blus och koka smörja, när man var doktor och adelsmanOch det var just detta han ej ville säga dem. Försökte han under sina rastpromenader den instängda fabriksgården tala vid någon arbetare, möttes han alltid med misstroende; var han ock klädd i sin blus, röjde de vita händerna duvan bland kajorna.

Han hade börjat taga lektioner för stadens fashionablaste sånglärarinna och fick inte slita ut sin fina tenor i korsång. Dessutom var han icke omtyckt af kamraterna, fruntimmersaktig som han var. Han tillhörde ett litet kotteri fattige adelsmän, hvilkas ekonomiska stöd han, den borgerlige, i nåder fick vara.

Hvad vi bestämdt veta, är, att han bar handskar och värja, en prydnad, hvarom vi ej behöfva hänvisa längre än till Molières komedi för att å daga lägga, att den endast bars af adelsmän eller statens och vetenskapens tjenare och ej ansågs passa för en simpel borgare, att den således hörde till hvad vi skulle kalla en gentlemans drägt.

Däremot säger man aldrig »hans nåd», icke ens till adelsmän eller verkliga ädlingar. Deras nåd är nämligen uteslutande hennes nåd, vilket beror därpå att det svenska ridderskapet fem undantag när ända sen Gustav III:s tid stått under toffeln. 3:o förekommer även min nåd och din nåd, vilka i regel icke äro mycket värda. De äro i alla fall icke brukbara en gång, enär de aldrig trivas ihop.