sotlukten

Uppdaterad: 12 juli 2026

Sotlukten kvalde honom och huvudet brann. Men Aposteln ägde en martyrs översinnliga ståndaktighet. Då fabrikspiporna tutade till middag låg han där ännu. Han pressade sig tätt intill stenen för att undgå arbetarskarornas blickar. Hans ögon stodo vidöppna, runda, utstående, okänsliga för solen som porslinsögon. Han stirrade mot en misstänkt figur, som rörde sig av och an framför den brända tomten.

Hjalmar Bergman - Vi Bookar, Krokar och Rothar: Ur en stadskrönika