United States or Central African Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Såväl Börevigs kubistiska överrock som Dybedræts expressionistiska hade uppnått vad deras tavlor aldrig uppnått, att upphängas i en privat samlares bostad. Men litern, den fattiges överrock, vinkade inom räckhåll, och de voro fullkomligt nöjda. Fru Lasson däremot bleknade, när hon mötte dem i tamburen.
Tillhörde denna tavla Börevig, var den kubistisk, och Dybedræt sade: Idén är god, men konst kan nu kubismen aldrig bli; tillhörde den Dybedræt, var den expressionistisk och Börevig sade: Något av det riktiga har du fått med, men expressionismen kan nu aldrig få med allt; i vilket fall som helst tillhörde tavlan aldrig någon annan, ty ingen köpte Dybedræts och Börevigs tavlor.
Du får mycket att göra, om du vill ha sålt det du gör. Därmed var samtalet inne i vanda gängor, och ägandebegärets förbannelse togs bort för denna gång. Emellertid tog inte brödraparet Börevigs och Dybedræts bekantskap med fru Lasson slut med detta. Visserligen köpte hon inte tavlor, ty hon var en enkel själ och sade: »uha, uha.
Värmen på lokalen och den salige Lassons oportovin togo ut sin rätt. Dybedræt sökte få upp Matisse och det riktiga igen, men hans röst och hans hjärna voro lika grötiga, och han hörde inte engång själv på vad han sade. Börevigs själ var tillbaka på Västlandet och gick i julotta samman med föräldrarna.
Till slut började Börevig nicka. Plötsligt öppnades dörren. Kyparen rätade på sig men sjönk ihop. En förhutlad tiggare stack in huvudet. Han kastade en skygg blick på kyparen och tassade därpå fram till Börevigs bord. Börevig talade fortfarande mellan nickningarna. Vill ikke den Herre Börevig såg på tiggaren med ögon, som tycktes inlagda i olja, likt hans födelsetrakts fiskar.