United States or Egypt ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ty har HERREN sagt till mig: »I stillhet vill jag skåda ned från min boning, såsom solglans glöder från en klar himmel, såsom molnet utgjuter dagg under skördetidens hettaTy förrän skördetiden är inne, just när blomningen är slut och blomman förbytes i mognad druva, skall han avskära rankorna med vingårdskniv och hugga av rotskotten och skaffa dem bort.

Likaledes slog David Hadadeser, Rehobs son, konungen i Soba, när denne hade dragit åstad för att utsträcka sitt välde till floden. Och David tog till fånga av han folk ett tusen sju hundra ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lät avskära fotsenorna alla vagnshästarna, utom ett hundra hästar, som han skonade.

deras hästar skall du avskära fotsenorna, och deras vagnar skall du bränna upp i eldOch Josua kom med allt sitt krigsfolk plötsligt över dem vid Meroms vatten och anföll dem. Och HERREN gav dem i Israels hand, och de slogo dem och förföljde dem ända till Stora Sidon, till Misrefot-Maim och till Mispedalen, österut; de slogo dem och läto ingen slippa undan.

Och David tog ifrån honom ett tusen vagnar och tog till fånga sju tusen ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lät avskära fotsenorna alla vagnshästarna, utom ett hundra hästar, som han skonade. När sedan araméerna från Damaskus kommo för att hjälpa Hadareser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutvå tusen man av dem.

vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis. Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp! O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv! funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Och Josua gjorde med dem såsom HERREN hade befallt honom: deras hästar lät han avskära fotsenorna, och deras vagnar lät han bränna upp i eld. Därefter, vid samma tid, vände Josua tillbaka och intog Hasor och slog dess konung med svärd; ty Hasor var fordom huvudstaden för alla dessa riken.

Albert, för att genast i ögonblicket avskära all förlägenhet, sade: Bästa Sara, jag sitter i ett åkdon där nere, eller tar min natt en höskulle; det stackars folkets dumma infall med din benämning förargar mig lika mycket som dig; men man rår inte för, att vingbreda baroner upptagit alla rum, att jag allenast kunnat bekomma ett enda, och det med nöd.