United States or Austria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sondén börjar med att påpeka poemens slarfviga författande och dåliga utgifvande, så att af de många bröllops- och grafsångerna ej en enda är läsvärd utom på sin höjd »Kom', säjen mig nymfer!». Derpå fortsätter han: »Det är ej få som tadlat honom, och detta är ej så underligt. Ty det mesta som han framklottrade på papperet saknar nästan allt värde.
Sondén talar om hans våldsamma, vilda, af inga regler bundna lif, kommer att tänka på Stjernhjelm i anseende till bådas antika seder att vara nöjda med litet och sig sjelfva nog; men dock hvilken skilnad, utbrister han: »han är den senare olik till den grad, att man med begagnande af Platos bekanta uttryck om Diogenes med all rätt kan kalla honom den rasande Stjernhjelm». Wieselgren påstår, att af den med goda qvaliteter försedde ynglingen uppstod en förfallen student, som i Stockholm födde sig såsom griftpoet och gratulant vid bröllop och dylikt, samt att han står som ett ypperligt bevis på går-an-teorins värde.
Och nu må skridas till utvecklingen af vårt speciella ämne, till beskrifningen af den egentliga poetiska örnen, hvarvid först kommer i betraktande: Aqvila poetica vulgaris. Beskrifning. Denna örn är vingstark och har en luftig kropp. Så säger Sondén i sina dikter: " Som örn han flydde med en luftig kropp ."
Detta bestyrker äfven Sondén, jämte det han antyder orsaken till örnens lust att bygga i höjden, som orden lyda: " I skyn på branta klippor är mitt bo, Ty jordens låga kryp ej andas där ." Märkvärdig är uppgiften af Son i Örnskog i Helsingfors Morgonblad, som tyckes röja, det örnen någon gång gör bo i furar, såsom det heter i hans sång: " Se så!
Äfven i ett annat tillfällighetspoem, som dock innehåller åtskilliga metriska knaggligheter, har man funnit likhet mellan honom och Bellman. Det är det enda stycke, som Sondén anser läsvärdt af alla hans bröllops- och griftqväden. Alla känna vi den store skaldens sätt att måla nordens sommar och natur.
Derföre bar hans sånggudinna såsom Sondén träffande anmärker prägeln »af en mera menadisk än poetisk kraft». Möjligen har äfven någon gång Bacchus måst tillkallas, för att trösta hans enslighet och dervid, som det vill synas, stänkt några vindroppar öfver hans verser. Ibland hade han ölstånkan bredvid sig under författandet och uppfriskade sig då och då med en klunk derur.
Dagens Ord
Andra Tittar