United States or Turkmenistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var ett fatalt ögonblick: han berömde pendylen, kriticerade ett landskap, genomströvade rummet i alla riktningar, men Bolén tog intet album. Enligt § 2 skulle nämligen ockraren strax efter hans inträde, just då konversationen hotade att avstanna, liksom av en händelse fatta ett stort kvartalbum, utstöta en suck och slå upp reformatorernas konterfej.
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem. Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods. Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa. Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Detta var det avgörande ögonblicket, på vilket lånet berodde. Då skulle nämligen låntagaren ögonblickligen, utan att klicka, falla in: »Det var en väldig Guds man, den Melanchton, eller Luther, eller Huss», vem det nu var som låg uppslagen. Då skulle ockraren, enligt § 2 mom. 6, säga: »Nej, kors att herrn känner dem», varpå låntagaren: »O ja, visserligen känner jag dem!»
Men ockraren kände icke instruktionen, utan fann ett så livligt intresse i samtalet att han glömde sin vana. Situationen blev kritisk och han beslöt att bryta dess spets; han tar albumet själv, slår upp på en slump och utbrister: »Det var allt en satans karl, den Luther! Var det inte, brukspatron?» Lånet utföll icke.