United States or Heard Island and McDonald Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Det var hygglit det», sa trafikchefen. »Jag kunde väl tro, att I inte vell strandsätter oss.» Alltså gick Bondåkra-expressen som vanligt femton minuter efter utsatt tid från Fälanda centralstation, och anlände som vanligt trettiofem minuter försenad till Bondåkra dito. Senare på eftermiddagen gjordes återresan i laga ordning.
»Joo, Eriksson», sade Johansson litet förläget. »Dä ä så, att vi tänker strika.» »Strika», skrek trafikchefen och tappade struten, som nu innehöll för tio öre karameller. »Va i hälsefyr är det med er, pöjkar?» »Jo si», svarade Johansson. »Lokmännera strikar över hela Sverige nu, och vi får la följa exemplet.»
Men lokmännen gingo bekymrade hem till Johansson för att vid en kopp kaffe diskutera den situation som uppstått. Diskussionen övervars även av Pelle Johansson, lokförarens minderårige son, och det var denne förhoppningsfulle unge man, som löste knuten. En stund senare begåvo lokmännen sig till trafikchefen.
Efter en stunds ytterligare diskussion fattade maskinpersonalen vid Fälanda Bondåkra järnväg definitivt beslut att strejka, och tågade mangrant upp till trafikchefen, diversehandlare Erikson, för att meddela den remarkabla nyheten. Johansson steg in i Erikssons butik med Fröjd diskret i bakgrunden. »Gudagen», sade trafikchefen, och snodde ihop en strut av tidningspapper. »Va vell I för något?»
Johansson visade sig inte heller omedgörlig, och även på eftermiddagen och nästa dag lät han tala med sig, så att den enda rubbning, som strejken åstadkom var att trafikchefen för varje tågs avgång måste komma överens med lokföraren.
Morgonen därpå kom Eriksson ned till Fröjd, som höll på att putsa loket. »Strikar I fortfarande?» frågade trafikchefen och bjöd på snus. »Ja vesst», svarade Fröjd. »Åtminstone har ja inte hört nå't annat.» »Men I kör la tåget nu på förmiddan ändå.» »De tänker'a väl vi gör! Han kan ju tala ve Johansson om'et.»