United States or Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon tog fram testamentet och beredde sig att läsa.... Då knackade det häftigt på fönstret. Hon lyssnade. Var det en af karlarne, som supit och nu kom full hem, någon som i förbifarten ville skrämma henne? Hon öppnade icke. Det knackade ännu en gång, ännu häftigare. En allvarsam röst ropade, att hon skulle öppna. Hon flög upp det for som en aning om stundande ondt igenom henne.
En konstig bergsman vart han, som satt på vägkanterna och knackade sten och sjöng besynnerliga sånger i takt med slagen till släggan tokig, förstår du, en sorgens galning med långt hår, jag skall visst vara mycket lik honom, men innan det där bröt ut hade han blivit far
Den var så full av rök, att han i början icke urskilde annat än ett par sprakande vedpinnar under en gryta och några ludna sockor, som dansade runt på jordgolvet. Småningom upptäckte han längre bort i vrån, ovanför några jaktdon och avgnagda ben, två händer, som med naglarna knackade på ett trumskinn.
Det var likväl något vått på kudden, det måste vara blod... Vinet tyngde hans huvud; han föll tillbaka mot kudden och somnade tungt. Klockan slog tio i Adolf Fredrik, då konsul Arvidson gick in i det gamla förfallna hus, där Tomas Weber bodde. Värdinnan förklarade, att han troligen ännu sov, ty han brukade aldrig stiga upp så tidigt, och knackade ett par gånger sakta på hans dörr.
»Jag skall komma innan.» Han bugade sig stelt och gick. Då han var gången drog modern ett djupt andetag, som efter en öfverstånden smärta. Men der syntes icke spår af rörelsen i hennes beherrskade ansigte. Hon såg honom gå öfver torget och hon böjde sig fram för att kunna följa honom med ögonen tills han vek om hörnet. Sent på eftermiddagen knackade hon på hans dörr.
Efter fem minuter började Andersson knacka igen. Efter ytterligare femton fick han lämna sin beställning, och sedan ytterligare en halvtimme och en brödassiett, som råkat stå i vägen när Andersson knackade, förintats, fick han vad han begärt. Andersson är ibland rätt disträ, och när han ätit, druckit och läst morgontidningen reste han sig och gick utan att tänka på betalningen.
Ja, men Lova har ingenting, hon. Emellertid nöjde hon sig med de döda kattorna, strök dem, schasade på dem och jollrade. Gubben återvände till sina papper. Hon störde honom aldrig, hon visste, att han inte dög att leka med. Vid sjutiden knackade det på dörren. Broms flög upp. Vem kan det vara? Inte ska morfar bli rädd. Det är ju bara Sörman.
Voro de alldeles från vettet, som gamla Kerstin brukade säga! Fy fan! Fy fan! Det knackade på dörren. Hans farmor sade: Kära barn, jag vill tala med dig! Han stannade ett ögonblick och svarade kort: Ja vill helst va ensam nu. Han fortsatte att gå fram och tillbaka så länge, att hans ben kändes blytunga. Han sjönk ned vid bordet, utmattad av vrede och avsky, med händerna döljande ansiktet.
Det knackade på dörren och Molly kom in med posten; bland tidningar och korrektur såg hon strax de två bref hon väntade: från William och från Alma. Hon bröt först sonens bref och läste; Köpenhamn den 12 maj. »Min mor. Så fort jag satt mig in i ställningar och förhållanden här, hyrt rum etc. reste jag till Lund.
Medan hon stod ensam uppe i den mörka trappuppgången utanför Tomas' dörr och knackade och väntade och knackade på nytt, oaktat hon förstod att han icke var hemma, hade hon plötsligt kommit att fråga sig själv: varför står jag här? Och hon kunde icke fatta det. Hon kände med frätande visshet, att det var slut. Och vad skulle sedan komma? Vad allt var annorlunda för ett år sedan.