United States or Italy ? Vote for the TOP Country of the Week !
Honom grep till slut kring lifvet Tomas, Krossade hans bröst och rygg tillika, Att han dubbelviken föll på stället, Skar från kroppen sen den fallnes hufvud, Tog sin broders, sörjande, från dörren Och begaf sig, sårad, matt och blodig, Men med lättadt hjärta slutligt hemåt. Midnatt låg ren öfver jorden utbredd, När förblödd han hann sin faders boning.
Det brann eld i spiseln inne i stugan och det vita slagbordet hade en ren duk på; och på duken stod en brännvinsflaska hopsnörd mittpå som ett timglas, och runt kring henne Gustavsbergskoppar med rosor och förgätmigej; en nybakad bulle och skörtorkade skorpor, en smörtallrik, sockerskål och gräddkanna fullbordade uppdukningen, som Carlsson fann rikemansaktig och som han ej väntat sig så långt bortom all ära och redlighet.
Men om så vore, varför skreko då människorna emot, när någon ville tro Guds egna ord, att det icke fanns en ren, att det icke fanns något kärnfriskt, något sunt?
Kraftigt drog hon i snörena spjället var redan förut så öppet det kunde bli och så sköt hon ifrån rigeln för förstudörren och öppnade den. Vinterluften strömmade in, ren och bitande kall, samt fyllde med sin fina arom af färsk snö och isbunden jord det trånga rummet. »Sicken surpris!» frun strök stickan och nu tände det präktigt.
Num har gjort henne så. Icke får renen klaga, att menniskan misshandlar honom; icke får ripan klaga, att hon fångas i snaran; icke får qvinnan klaga, att hon är en trälinna. Det är så bestämdt. Mirgán har ju köpt mig dyrt. Kan han ej slakta sin ren, kan han ej slå sin hund, har han ej rätt att göra, hvad han vill, med sin köpta egendom.
Då trädde en spetälsk man fram och föll ned för honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.» Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill; bliv ren.» Och strax blev han ren från sin spetälska.
Juveler, pärlor, kosteliga dräkter, guld, Sin faders alla skatter han till brudskänk bjöd; Men stilla talte flickan blott till ynglingen; "Begär mig ej, jag kan dock aldrig blifva din, En annan tillhör jag och är förlofvad ren." I spotsk förundran svarar denne: "Du, så ung, Så späd ännu, hur vore du förlofvad ren?
Kom därför till min fröjd och dela min lycka tillika, Kom ren snart, mot hösten, då allt är yppigt i trädgåln, Rosorna blomma ännu och krusbärsbuskarna gulna; Kanske mognar ett äppel också, om sommarn är vacker."
Ja fly! en säker fristad sök Åt hvad Du räddat barn och maka; Förgäfves ser Du Dig tillbaka; Din hydda har gått upp i rök, Din hjord är fiendernes rof, Förtrampad är af hingstars hof Din vingård, som så herrlig stod, Och klingor, hvilka änn sig färga Af Dina stamförvanters blod, Från Dina tegar skörden berga. Men ren Du tror, Du stanna kan Då skogen Ephraim Du hann.
Hvad mer .... icke var han van vid synnerlig beqvämlighet, icke ens vid frisk och sund luft, men i alla fall var stugan der hemma jemförelsevis ett paradis, oaktadt torroakanerna; der fans åtminstone ren halm på spiselbäddarne, och i hela den stora rymliga stugan bodde endast sex personer, allesammans i patronens tjenst och duglige, arbetsamme gossar, liksom han sjelf.