United States or Tunisia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Där nere, andra sidan gårdsplanen, låg Axel Ahlberg och sov. Han trodde att han skulle bli en stor skald. Stellan visste, att Axel aldrig skulle kunna bli det. Han skulle alldeles säkert sluta som apotekare. Det fanns inte något tvivel därom. Och ändå trodde Axel det själv. Skulle det gå likadant med honom själv? Var det hela en inbillning, som skulle räcka några år och sedan försvinna.
Gör du det, så tar jag aldrig mer upp dig. Och du kan roa dig i din frihet hur mycket du vill. Men följer du mig, så gäller det att gå igenom straff, och det blir en sträng kasern du kommer i. Gör nu hvad du vill här nere, jag går upp och köper mig mat här. Han gick. Hon stannade vid gathörnet med kappsäcken i handen. Några soldater gingo förbi. Så några glada studenter.
Gusten svarte, att han ärnade sig ut och se efter om badfisken gått upp, och så bar det av. Nere i stranden hade han rustat ut sin båt med matsäck för flera dagar och medfört sängtäcke, kaffepanna och andra grejor, behövliga för en vistelse på skären.
FRANK. Nåväl, ett täcke, fäst För hvarje fönster, tempererar ljuset; Det kan min herre minnas till härnäst. v. DANN. Gå, Julia, genast du och skaffa täcken! FRANK. Behöfs ej. Jag blir hemtam snart som gäst, Jag vill gå själf och välja dem på fläcken. v. Blir det ej karl af den, så rider näcken. FRANK. Han finns där nere ju, er ynkerygg, Han, som mig körde hit? v. DANN. Hvem, gamle Trygg?
Han vrålade genast till på det där mindre gentlemanlika sättet, som de ha där nere i sydvästern, och började göra en strategisk förflyttning av smärre möbler i riktning mot mig.
Hon stannade inte förrän nere i parken och där satte hon sig på ett säte och för var liten flicka, som åkte förbi på cykel, slöt hon ögonen och tänkte: två hundra kronor, det är mycket pengar, två hundra kronor, det är billigt, två hundra, kronor, det är många nyttiga saker, två hundra kronor det är ett helt år i skolan. För två hundra kronor får man en cykel!
Han öppnade den yttre dörren, steg ned för några trappor och stod framför en inre dörr. Klemens, är det du? sade fången inifrån. Ja, jag kommer med vatten. Här, här! Lovad vare Gud, som rörde ditt hjärta! Tryck på en rigel där nere, och dörren öppnar sig! Klemens trevade och fann rigeln. Han drog den tillbaka. I samma ögonblick gick dörren upp, och fången skönjdes i mörkret framför honom.
Om en källa sval jag vore, Väl jag visste, hvar jag vällde; Nere vid min älsklings fönster, Där han af och på sig kläder, Att sin törst han måtte släcka Och sig svalka med min bölja. Konda dog, hans moders enda sällhet, Lämnande sin mor det kval att honom Fjärran från sin boning ge åt jorden. Hon begrof den käre i sin trädgård Under gyllne pomeransträns skugga.
Pigorna sutto vid sina stäfvor; prestmor sjelf såg på, välvillig, fet och med två tjocka, väldiga armar i sidorna. På sitt grålockiga hufvud bar hon en randig bomullsduk, de blå, trofasta ögonen blickade så gladt fram under ögonhåren. Nere på marken strök sig en snål, fet, svart katt om kjolarne på husmodern ... han hade så länge förgäfves väntat på aftonmjölken. Annikka steg fram, djupt nigande.
Ibland, när han var nere i stallet hos majorens kusk, kunde det hända, att ett ohyggligt väsen började på Lillegård. Trätofflorna slamrade mot kullerstenarna, det blev skrik och tjut, några fönster öppnades, så att rutorna klingade, gälla kvinnoröster skällde. Allra sist kom änkefru Björkmans röst. Den var högre och pipigare än alla de andras. Och så blev det tyst, alldeles tyst.