United States or Qatar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Långt hän i väster, bortom sund och uddar, Sjönk solen tröttad nyss i hafvets famn Och släckte lugnt sin fackla. Hur växlar allt! Den dag, som hvälfde nyss Sin rika blomning öfver tusen länder, Står vissnad ren, och mörka skuggor tära På bladens sista, matta purpur nu.
Vad vi talade om, kan jag också säga dig, ty vi talade om det och det. Och vad talade ni om? Just om detsamma, ropade den gamla damen och hon slöt honom i sin famn och sa: Vågar vi tro på vår lycka? Han sa: Min flicka var så och så klädd. Och hon ropade: Du beskriver mig till punkt och pricka sådan jag var. Intet tvivel mer! Du är den ende man, jag verkligen älskat!
Här, här i min famn, fruktar du här? Karmides hade utan motstånd tryckt den darrande flickan till sitt bröst och lekte med hennes mörka lockar. Jag skulle icke vara rädd, om du alltid vore här. Men du kommer ju och går. Du är borta, då kanske ... Nej, jag törs ej tänka på ett sådant ögonblick. Jag skall vara osynlig i ditt grannskap och synlig måtto stå vid din sida, om en fara hotar.
Densamme ler Åt andras sorglig' suck och höfver ej mer räddas För böljor, vågor, vind och klippor, utan bäddas I Astrilds svanblöt' dun och sofver utan sorg Uti sin kär'stas famn som Astrilds säkra borg. O outtalig lust, o gamman obeskriflig, O obegriplig fröjd, o glädje som otviflig, O fria Hymens band, o ljufva träldoms lag! Att skrifva mer om dig är pennan min för svag.
Då nu Laban fick höras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus; och han förtäljde för Laban allt som hade hänt honom. Och Laban sade till honom: »Ja, du är mitt kött och ben.» Och han stannade hos honom en månads tid. Och Laban sade till Jakob: »Du är ju min frände. Skulle du då tjäna mig för intet?
Då stod hon upp om natten och tog min son från min sida, under det att din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn, men sin döde son lade hon i min famn. När jag då om morgonen reste mig upp för att giva min son di, fick jag se att han var död. Men när jag såg nogare på honom om morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade fött.» Då sade den andra kvinnan: »Det är icke så.
Min mor var alldeles utom sig av ångest för min skull och i stället för att mottaga mig med bannor, som jag väntat, tryckte hon mig hårt i sin famn och grät vid mitt bröst. Då skämdes jag; men jag sa: Kära mor, du rör mig till tårar och jag vill inte bedraga dig med undanflykter utan jag vill säga dig hela sanningen.
I den stund, jag står framför dig, andas Dina söners banemän ej mera." Så han sade och för fadrens fötter Kastade hans oväns bistra hufvud. Opp från golfvet sprang den gamle fadren Och kring sonen slog sin famn, men redan Döende mot golfvet nedsjönk denne; Och i fallet följde fadren äfven. Af förblödda sår dog Tomas Hane, Och hans gamle fader dog i glädje.
Riddaren lyfte Sorgbarn i sin famn och gick ett steg mot Singoalla. Deras huvuden lutades mot varandra: Erlands bruna lockar blandade sig, som fordom, med de svarta böljor, som svallade kring Singoallas panna. Det är tyst i grottan.
Bortom mon där, vid det lilla torpet, Vistas, gamla mor, en sällsynt fågel; Under hösten har på den jag lurat, Under vintern har jag nu den fångat, Men till våren vill jag föra hem den. Underlig är fågeln där; den äger Icke vingar, men en famn i stället, Icke dun, men silkeslena lockar, Icke näbb, men tvenne runda läppar."