United States or Réunion ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ibland ser hon förstulet på sin man, som med nedslagna ögon och rynkade ögonbryn går omkring i sina bruna stöflar, sin hemväfda, mörkgröna jacka och filthatten nedtryckt i pannan, allvarlig och flegmatisk, trög och tung. Slutligen kunde den unga qvinnan ej tiga längre. Man, hvart res' du? frågade hon. Till staden, hustru. När är du hemma tillbaka? Före natten eller efter...
Det var liksom Fina hade smittats af kokerskans ovillighet att svara på frågor. Har hon kanske mördat? Svägerskan ryste till. Det var verkligen något hemskt i hennes bruna ögon och rödaktiga hår. Nej du, aldrig direkte. Nu förstår jag inte, Fina. Hon, den der, hon har väl aldrig i verlden varit lättsinnig. Åh jo, det är just det. Lilla svägerskan öppnade sina alltid häpna ögon ännu mer.
Men Erland kastade bågen på skuldran och gick långsamt uppför kullen. =Längtan.= Följande dag återvände Erland till kullen vid bäcken. Bågen bar han i hand, och Käck följde honom, men på jakt tänkte han icke. Han tänkte på Singoalla, den bruna flickan.
På tjugufjärde dagen i elfte månaden, det är månaden Sebat, i Darejeves' andra regeringsår, kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten; han sade: Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red på en röd häst; och han höll stilla bland myrtenträden i dalsänkningen. Och bakom honom stodo andra hästar, röda, bruna och vita.
Jag märker väl, att den fule ännu icke fått sitt. Nej, det kan ni lita pä, och det sörjer nog han för, han där med bruna rocken. Men låt oss nu vara goda vänner, efter vi känna varandra. Å, jag minns er nog, ni var förr så röd om kinden som en herregårdsgrind, och icke var ni så granntyckt heller den tiden.
Hans ton, som hittills varit lätt sarkastisk fick med ens en anstrykning af fullaste allvar: »Ju mer jag läser dess mindre lust får jag till att sjelf göra någonting.» »Hur kan det komma sig?» »Jag ser hur tråkigt det är; och det pinar mig. Sådant vill jag inte skrifva.» Det lyste upp af glädje i moderns bruna ögon. Det var ju hennes egna tankar, som fingo ord.»
Nu stodo hasslarne nakna och buro bara de nysprungna blomknopparne som små kålmaskar, och ekarne stodo med sitt bruna, hårda löv skramlande för vinden, men så tunna, att man kunde se stjärnorna och den grönsvarta himlen genom dem.
Hon ryckte till som om hans ord stuckit henne och de bruna ögonen gåfvo honom en blixtsnabb förebråelse, stolt och tillbakavisande. Han rodnade lätt. »Det gör man alltid», sade han urskuldande. »Och för öfrigt förstå kvinnor aldrig att bedöma män. De kunna inte se dem opartiskt.» »Jag ger mig icke heller ut för att se honom opartiskt», svarade hon i det hon såg upp. »Dertill var han mig för kär.»
De sutto tätt invid hvarandras sida; en stor, vacker gosse med bruna lockar öfver den hvita pannan och en liten fint byggd flicka med ett älskligt utseende. Deras stora ögon voro vända åt det håll där jag stod, men de sågo mig icke; de voro båda blinda." Därute sjönk dagen allt mer och den heliga julaftonen bredde sin skymning öfver jorden.
Men boden var fylld med folk, patronen var inne och det kunde icke bli något utlopp för det översvallande hjärtat, därför gick herr Lundstedt in på restaurationen Solen att äta middag. Han satte sig vid disken, där skänkjungfrun hade sin plats, och begärde stekt fläsk med bruna bönor.