United States or Kenya ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då lär ej hvalfvet länge hållas tomt! DANIEL HJORT. Får du ej någon annan dit, så skall jag komma själf och bjuda mig åt dig. FÅNGVAKTAREN. Utaf den där får intet klokt man höra. Trettonde scenen. Katri. Daniel Hjort. DANIEL HJORT Fly, fly, du kärlek, du, min sista dröm! Du blef det bittraste af alt det bittra uti min lefnad!
Alla barnen svarade på en gång, pratade i munnen på hvarandra och försäkrade att Heikki bara fått låna dockan för att göra henne skor, sålunda afskärande patronen tillfälle att på detta vis få ge sin harm luft. Då de gått ännu några steg, stannade löjtnanten på höjden af en utaf kullarne.
Men dagen led, och solen Vid västerns portar stod, Då segrade omsider Den finska härens mod, Då sågs hvart hinder-brutet, Hvar fiende på flykt, Och allt kring gamle krigarn Var åter lugnt och tryggt. När då den sista truppen Bröt ned från kullens topp Och drog förbi soldaten, Då stod han högrest opp: "I unga, tappra söner Utaf vår fosterjord, Finns någon här, som aktar En grånad krigsmans ord?
STÅLARM. Jag känner ingen annan fred än den, som sätter landets rätte konung åter i frid uppå sin tron. Mig Sigismund har utnämt till krigsöfverste i Finland, jag skall mitt vapen lägga ner, när han mig så befaller ej då hertigen befaller det, ej annorlunda skall det fridens altar byggas, där jag tager utaf mitt svärd, än som ett trappsteg för riksföreståndaren upp till Sveriges tron.
Jag, som skulle kunna få ett hus utaf bara lakrits, med fönster af bröstsocker och tak utaf knäck, och med vägar omkring utaf bara hafregryn. Pappa har förfärligt mycket pengar, det säger Lina där hemma och jag skall be pappa bygga mig ett sån't hus och du skall inte få så mycket som slicka lakritströskelen en gång."
Då sade stjärnan: "Vet du, hvad jag är? En suck jag är ifrån din egen barm, Som sökt med fridens hopp en högre värld; En blixt jag är utaf ditt eget lif, Som flög i strålar till sitt hemland opp; Ett solljus är jag af din egen själ, Och i min milda låga lefver du." Första sången. Liksom den bäck, där rann, För den, som rinner här, Vi voro för hvarann, Så länge du var där.
På Moabs slätt, på Sibmas drufvokullar, Man mer ej glada sånger hör; Ty härjningen sin tunga vält der rullar Och skörden före anden gör. Och doft, vid klang utaf basuner, falla Nu torn och fasta murar ner; Och hvad derinnom rörs och lefver alla Man Herranom till spillo ger.
Milde skapare mig unna Till en flinga snö att bytas, Som får smälta på hans lockar; Eller till en liten bubbla, Som försvinner vid hans händer; Eller blott till stoft på marken Som utaf hans fot får krossas".
Om gubben haft förstånd, han själf, att dela med sig af Tillräckligt åt en sådan svärm, det vet man ej utaf; Dock visst lär han de äldre gets långt mer, än billigt var, Ty för den son, som sist blef född, fanns knappt en smula kvar.
Ack, blott de tysta tårar hvem, Hvem räknar under slöjan, dem En make väckt, som hon ej väljer, Men lydas skall utaf den brud, Den oåtspord, en Faders bud, En Broders, blindt åt honom säljer. Hur rik mot hennes, mannens verld!