United States or Kuwait ? Vote for the TOP Country of the Week !
Stod man säker på stålskorna och lät vinden föra sig, så seglade man med god fart utan att behöfva röra en fena, ända tills snövallen sade stopp. Men när man skulle tillbaka! Vinden strök som en mur emot en, hvirflade om med kjolarne, som om han velat skaka dammet ur dem och tryckte mössorna i nacken, de må ha suttit aldrig så stadigt. Egentligen hade man bordt hålla sig inne i dag.
Det brann eld i spiseln inne i stugan och det vita slagbordet hade en ren duk på; och på duken stod en brännvinsflaska hopsnörd mittpå som ett timglas, och runt kring henne Gustavsbergskoppar med rosor och förgätmigej; en nybakad bulle och skörtorkade skorpor, en smörtallrik, sockerskål och gräddkanna fullbordade uppdukningen, som Carlsson fann rikemansaktig och som han ej väntat sig så långt bortom all ära och redlighet.
Kanske när allt kom omkring, att det var han , som burit sig åt som en humbug och inte de andra. Det skulle väl ännu dröja många år, innan förljugenhetens och självbedrägeriets problem stod klart för honom i hela sin försåtliga gestalt. Men han anade dess existens.
Och jag såg en väldig ängel som utropade med hög röst: »Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel?» Men ingen, vare sig i himmelen eller på jorden eller under jorden, kunde öppna bokrullen eller se vad som stod däri. Och jag grät bittert över att ingen befanns vara värdig att öppna bokrullen eller se, vad som stod däri. Men en av de äldste sade till mig: »Gråt icke.
Men af blosset upplystes klart Nornas gestalt der hon stod högrest, och med en vink af sin hand helsade sin stamhöfdings maka och bjöd henne inträda. Hildred inträdde, vattnet strömmade från hennes hår och från hennes drägt, hon märkte det ej. "Norna du är mäktig, din höfdings maka anropar dig om bistånd". Norna log ett underligt vildt löje.
Scenen liksom vek undan för henne, det var ej mer ett sluttande golf, det var en enda böjlig planka hon stod på. För att ej falla grep hon i närmaste föremål, det var en stol. Kören gick ut, det var deras slutfermat och sortie. De gingo ut två om två, hon var den sista. Men hon gick ej, utan stannade. Der stod ju denna stol, den var ett stöd.
Hon hade varit ett ovärderligt stöd för fru Brehm under de svåra tiderna och bar ännu alltjämt den drygaste delen av familjens martabekymmer. Tomas var nedstämd över sin otur. Vilka knep skulle han härnäst hitta på för att få träffa Märta? Han reste sig och bad om sin hälsning. I trappan stannade han några ögonblick och såg ut genom fönstret.
När de båda raderna till slut gjort halt, stod Stellan med en dam, en moitiée, till höger om sig. Och denna dam var Märta Gyllencrantz. God da, Stellan. Stellan svarade med ett kort: God da! Balettmästare Lindquist stötte åter igen käppen i golvet: All vår början är svår. Nu ska vi se, hur lotteriet fallit ut.
Varför skulle David få äta kött och dricka vin just nu, tänkte han, när hans far kanske ej hade annat än bröd och vatten? Hans gamla gråa huvud var som en bunt hoptorkat pergament och händerna magra, seniga, hårda med blåa, grova ådror under skinnet. Han kunde så tydligt se honom nu se, ryggen stod som en sprättbåge över arbetet.
Men så fick baronen Gud fröjde själen så fick han för sig att han också skulle ha någon del i ungen. Och så blev hon fosterdotter på Rogershus. Det var väl mest bara för att få en arvinge, så att Bergfeldten skulle bli lurad på Björkenäs och Klockeberga. Se, Rogershus det fick han, för det stod i fideikommissbrevet. Johnsson strök undan grankvistarna och förde dem in i Backarnas trädgård.
Dagens Ord
Andra Tittar