United States or Cyprus ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han tror aldrig han skall komma hem mer. Men de längre bort. Förbi skepp och pråmar, förbi ett otrefligt tegelhus med långa höga murar, der fångar sitta. Han ser en ny kyrka, en lång allé med trän, en dammig landsväg med maskrosor i kanten. Nu bär flickan honom. Slutligen komma de till ett stort stenhus, vid hvilket står ett gult trähus med kors , och en stor gård ligger der med gröna trän.

Till fönstret trädde tjänaren, och se, hamnade i nejden fyra skepp, Med frukter lastade och bröd och olja.

tre månader voro förlidna, avseglade vi ett skepp som hade legat vid ön över vintern; det var från Alexandria och bar Tvillinggudarnas bilder. Och vi lade till vid Syrakusa och stannade där i tre dagar. Därifrån foro vi längs kusten och kommo till Regium. Dagen därefter fingo vi sunnanvind, och vi kommo redan andra dagen till Puteoli.

Tungt är att förgäten och utan namn, Dock tyngre, fader, är det att lefva. Blif ej mörk! Att lefva förmår jag ej, Men lyda jag kan; jag lyder och dör. Den gamla kungen teg med förborgad harm. En isköld låg i lugnet af orden: 'Ett skepp begär du, ett jag dig ger, strand Det stått sen min första vikingafärd.

Ingen väg ledde dit, och det var långt till någon köpstad eller gård. Under vintertiden syntes sällan några spår efter människor, fast ända till trettio skepp kunde stå uppdragna i snön, väl övertjällade med näver och granris. Först efter Göje månad, när det vårade, kommo vikingarna ned från bygderna.

Sidons och Arvads invånare voro roddare åt dig; de förfarna män du själv hade, o Tyrus, dem tog du till skeppare. Gebals äldste och dess förfarnaste män tjänade dig med att bota dina läckor. Alla havets skepp med sina sjömän tjänade dig vid ditt varubyte. Perser, ludéer och putéer funnos i din här och voro ditt krigsfolk. Sköldar och hjälmar hängde de upp i dig; dessa gåvo dig glans.

Ditt gods, dina handels- och bytesvaror, dina sjömän och skeppare, dina läckors botare och dina bytesmäklare, allt krigsfolk dig, allt manskap som fanns ombord dig, de sjunka nu ned i havet, ditt falls dag. Vid dina skeppares klagorop bäva markerna, och alla som ro med åror övergiva sina skepp; sjömän och alla skeppare havet begiva sig i land.

Epiterses, fader till retorn Emilianus, reste en gång till Italien ett skepp, som hade många resande och mycket handelsgods ombord. skeppet hunnit utanför Ekinadiska öarna, uppstod vindstilla. Det var kväll, men de fleste av skeppsbesättningen och de resande voro ännu vakna, plötsligen alla förnummo en röst, kommande, såsom det tycktes, från Paxäöarna och ropande styrmannens namn.

Och man skall förnimma att jag är HERREN, när jag tänder eld Egypten och låter alla dess hjälpare varda krossade. den dagen skola sändebud draga ut från mig skepp, för att injaga skräck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skall där fattas av ångest Egyptens dag; ty se, det kommer!

De hörde honom icke för det dön, som rullade utefter marken, men de förstodo honom hans vinkande. andra färder hade deras skepp blivit fyllda ända till relingen med vapen, tygbalar, vinsäckar och påsar med valnötter och kryddor. Här fanns det bara en enda säck, men den innehöll myntat eller nedbränt guld och silver. De måste vara många om den för att upp den högen.