United States or Chile ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fru Brehm förlorade icke modet. Olyckan kallade upp allt det starkaste och bästa i hennes natur; hon var sådan. Fram på natten höll hon en lång rådplägning med tant Marie, och man enades om, att fru Brehm och Märta borde göra en resa till Norge över vintern. Fru Brehm blev länge sittande i tankar, ännu sedan tant Marie hade gått och lagt sig och allt var tyst i huset.
»Jag skulle gerna vilja göra hennes bekantskap.» »Du kan ju följa med mig nu.» »Tack. I kväll har jag inte tid. Jag ska' ner i tryckeriet.» »Nå så en annan kväll då. Gå bara dit upp och fråga efter mig.» »Ja, det ska' jag göra. Adjö med dig så länge.» »Adjö.» När Wille en stund derefter steg in hos sin mor fann han henne sittande vid skrifbordet i salongen.
Fru Marie skulle fråga, varför hon kom. Och om också fru Marie kunde förstå, varför hon kom, förstå utan frågor och svar, så skulle i alla fall Agnes Men Louise hade ingenting att svara, ingenting att förklara, ingenting att säga. Och hon var rädd för hårda ord. Alltså vände hon om, steg uppför trappan, stannade på halva vägen och satte sig med fågelburen i knät. Där blev hon sittande.
Då han kommit hem från skolan på eftermiddagen, blev han sittande vid fönstret och såg ned på gården, försjunken i sin olycka. Snart skulle han gå till Kerstin, snart måste han gå Skymningen föll på. Ja måste gå snart, sade han till sig själv, ja måste gå Till sist reste han sig upp. Han knackade sakta på hennes dörr. Hon hörde inte och han måste knacka en gång till, innan hon svarade.
De båda vid arbetsbordet sittande prästerna läto icke störa sig i sina sysselsättningar. Tukten förbjöd dem att med ett ögonkast yppa sitt deltagande för samtalet, som hölls i en särdeles avmätt och kylig ton. Men deras öron voro spända, och de förlorade icke ett ord av vad de ville höra. Du har några dagar varit borta från Aten, sade biskopen till Krysanteus.
Och med sina fyrtio aktiebrev med vidhängande kuponger lät han ro sig hem, sittande vid roret med en regalia i mun och en korg punsch mellan knäna.
Hon tilltrodde sig icke att gå över rummet, så illamående kände hon sig, utan blev sittande i fönstersmygen, medan Madame Junot förskräckt gick. Alla dessa människor, som sorlade omkring henne det förekom henne, som om de allesammans gjorde henne något ont; i
Han beslöt att inte alls bry sig om Ziri i kväll, han skulle gå hem och lägga sig. Det var verkligen “mitt i natten“. När han kom upp fann han Terje ensam, sittande i sängen och stirrande på honom som om han varit rädd. Men han satt endast och begrundade gamla minnen och så var han hungrig och hade inga pengar.
Och vad skulle du då svara Rose, när hon kommer tillbaka? Efter dylika samtal blev Stellan sittande länge vid skrivbordet i sitt rum, innan han kunde förmå sig att ta itu med läxorna. Tankarna surrade i hans hjärna. Det kändes tungt och tryckande över bröstet. Det var, som om han knappast kunde andas. Ty han förstod, att han var bunden vid Rose. Han kunde inte överge henne.
Där upptäckte Gusten också brandsprutan, på vilken han slog sig ner och tog Clara i knä. Rundqvist höll sig i en pelare och Norman sto bredvid, när predikan började. Det var ord och inga visor, och den räckte i sex kvart. Texten handlade om de visa och ovisa jungfrur, och alldenstund ingen av manfolket tog åt sig, så sov man över lag, sov sittande, hängande, stående.