United States or Czechia ? Vote for the TOP Country of the Week !
När Frits slutat sjunga och såg på henne, varsnade han, huru en tår långsamt vällde fram under ögonlocket och rullade ned för kinden. "Anni, käraste lilla Anni, du får inte gråta", ropade gossen förskräckt, "jag ville ju göra dig glad med min sång, förstår du." "Ja, visst, Frits", sade systern leende genom tårarna, "din sång har både gladt och tröstat mig.
Det måtte väl vara straff nog, att vara sådan där. Framåt på böljan blå! Centiliterna väntar!» Några timmar senare, när sommarnatten låg över kobbarna etc. etc., nalkades direktör Askengren med besättning åter kajen för att släcka av med en liten nattgrogg ombord, och sedan sova litet tills det blev tid att ge sig av igen. »Zuleika ohoj!» ropade Askengren och gasten svarade.
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull; deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål. Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Ut med er, I månglare och skrymtare, ut med er, I, som förråden barnasjälar för silverskålar! Ut! Ut! Och de skulle störta ut ur bänkarna, nedför den stora gången, och i sin skräck skulle de trampa ihjäl honom, Stellan, där han låg ensam, klädd i trasor, medan Kristus ropade: Stellan, Stellan! Kom till min måltid! Hans huvud sjönk ned mot skrivbordet.
Han gick fram och ropade hans namn, varvid David såg upp rädd och skygg. Han tycktes inte riktigt erinra sig vem den främmande var, men han reste sig och kom emot honom utan att hälsa. Sätt dig, sade han nervöst, du är översteprästen.
Men Frits slöt hennes mun med en smällande kyss. "Ack, mor, få vi äta middag snart?" ropade han, "jag är alldeles rysligt hungrig." Modern skyndade ut i köket, skämtsamt hotande honom med fingret, och snart satt den lilla familjen omkring middagsbordet, som flyttats fram till Annas säng, och man åt med god aptit sin enkla middagsmåltid.
Men han ropade snart, den sköne Tobias, i tårar: "Allt, tag allt, o flicka, och låt mig kyssa din mund blott!" Sade och ilade fram att kyssa den älskade genast. Orden hörde i dörro den brunskäggyfvige Ontrus, Där han med häpnad störtade in; som den vingade örnen Flög han sin broder i nacken och skrek åt Hedda tillika: "Icke dock, icke dock, flicka, försök det ej, hör på hans ord ej!
Och allt Joabs folk arbetade på att förstöra muren och kullstöta den. Då ropade en klok kvinna från staden: »Hören! Hören!
Nu tror hon inte, vad jag säg' fast det går på live för mig. Gumman sade: Nå, jag skall väl fråga pojken själv i morgon. Nu sover han. Och hon gick med gossen i famn mot dörren. Stopp där! ropade länsman. Vart går hon? Jag går och lägger ungen. Det tör jag få lov till, ocke jag sen blir hängd eller halshuggen. I dörren vände hon sig om. Du, Lars!
Jag ropade Eurysakes; vi skyndade Till stranden ned; ett sorl af Hellas tungomål Vårt öra nådde; dubbelt säll på klippans rand, Invid hvars sida skeppet låg, jag böjde knä Och bad om räddning för mig själf och för min son. Den blef oss lofvad. Med ett språng stod ynglingen På akterdäcket, sträckte gladt mot mig sin famn.