United States or São Tomé and Príncipe ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja, vad ska man egentligen göra med själen, ropade han plötsligt häftigt. Jag diskuterar inte med folk som förnekar själen, jag avfärdar dem som andlig ohyra, löss! Nu är jag visst full. Jag spottar på alla som diskuterar! Har du läst Kant? fortfor han saktare, ja visst, hur dum jag är visst har du läst Kant
»Mera i nordvest; gångstigen har förlorat sig här i hvitmossan!» ropade förtruppen, och eftertruppen svarade med ropet: »Se snö, snö, der borta i de närmaste fjellryggarnes remnor!» Snö! och solen gassade från en skyfri himmel, fjärilar gycklade med blommor, och myggsvärmar visade oss en så närgången uppmärksamhet, att vi kände oss fasligt stuckna.
Valdemar höll armen om en ung tärna, som han oupphörligt ropade vid namn. Jag kallar dig Glimma, sade han, därför att det alltid glimmar till i dina ögon och smycken, när du tänker på nöjen och dans. En mörk lock hade halkat fram under hennes ljushåriga skönhetsperuk, som var inströdd med glitterstoft.
Men alla jublade alla utom Assim, som stod tyst, och två unga flickor, Singoallas leksystrar, som gingo fram, omfamnade henne och gräto. För övrigt ett bifall, som skar in i hövdingens själ. Vår hövding är rättvis! ropade männen. Men Assims moder dansade kring Singoalla och pekade på henne med fingret.
När han då vände sig om och fick se mig, ropade han på mig, och jag svarade: 'Här är jag. Då frågade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var en amalekit.
Skulle hon behöva gå och slita ut sina gamla ben, bara därför att han var en sådan kruka? Nästa eftermiddag stod han åter i gången och ropade. Men hon kom inte. Hon visade sig inte ens i fönstret. Han retirerade in på Storegård, då Kerstin till slut ropade: Nå, raska på nu. Hur ska han kunna bli löjtnant, när han blir stor, som ä en sån stackare. Raska på nu! Han vet, var ja bor.
Omvärvd av hirdens sköldar begynte han springa utför högen. Stenarna smattrade klanglöst på lädersköldarna, och blödande från hela ansiktet, blev han den sista biten till drotthuset släpad och buren av sina flyende stallare och svenner. Ofärdskonung! ropade allmogen efter honom. Barkekonung, hungerkonung!
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen; furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen. Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig; ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade. Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
Omar, Hassans son, sade han, ehuru Koranen förbjudit det, beder jag dig söka utforska av stjärnorna, om även vi skola kokas i olja. I så fall skall jag redan i afton fly till Gungapur. Omar brast i skratt. Dåre! ropade han. Det står skrivet i stjärnorna, att Kublai Khan skall intaga Gungapur och koka dig i vin. Men vinet i Gungapur är uselt, under det detta är gott.
Jag gick hem glad åt mig själf och åt hela världen, fick torra kläder och inrättade mig det bekvämt vid skrifbordet. Jag tog fram mitt arbete, det bar emot i början, men så småningom kom jag in i det. Som det led utåt kvällen, knackade det på dörren. Jag ropade: »kom in!» och såg bort i skuggan. En svart hatt och de ögonen! Jag trodde, jag skulle bli tokig af glädje.
Dagens Ord
Andra Tittar