United States or Costa Rica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Gumman ropade först några hoj efter honom, men utan att få svar. Ja, så må han gå, mente gumman; si det är så med Gusten, att han alltid har varit liksom lite slög och doven, utom när han kan komma ut på sjön med bössan. Men Carlsson ska inte se åt'en, för det är inte något ont me'n.
Om du bara vore som jag ville, skulle jag aldrig i verlden se till Esten mer. Aldrig i lifvet skulle han få en enda af mina fattiga fyrkar, som han narrar och snislar åt sig, den svarta ledingen ropade Leena och knöt med näfven.
Sista skålen, men den främsta av alla! ropade Annæus Domitius, i det han fattade den väldiga, mitt på bordet stående bålen. I botten, tömmen den i botten för världens herre, Roms kejsare, Julianus Augustus! En dödstystnad uppstod. Karmides fattade Annæus Domitius i armen och viskade: Vet du, vad du säger? Eller vad har hänt? Tyst, tyst! Han är rusig. Han talar huvudet av oss! Förbannelse!
Med en betryckt känsla vände han sig inåt skullen. Jarlen kom först uppför stegen, och litet bakom honom stannade Ingemund och Hallsten i sina glimmande hirdrustningar. Vad han har blivit vit och gammal! viskade genast Hallsten. Du kan lugnt tala, sade jarlen. Vid hans år är hörseln klen. När jag nyss kom hit och ropade efter honom, dröjde det om en god stund, innan jag fick svar.
Han ropade med hög röst och sade: 'Huggen ned trädet och skären av dess grenar, riven bort dess lövverk och förströn dess frukt, så att djuren som ligga därunder fara sin väg och fåglarna flyga bort ifrån dess grenar.
Jag såg mig om; han hade rätt. Engelsmannen var borta. Betala! ropade kusken. Betala! Hade han inte ropat, hade jag kanske betalat. Nu slog det mig, att allt vad jag hade kvar var tio francs. Jag har sagt, att postanvisningen var mindre. Och denne kusk ville ha mig att betala körturer med dem! Aldrig. Jag betalar inte, sade jag till kusken och steg ur vagnen. Aldrig!
Han stod brett isär med fötterna, och linhåret hängde blankt och slätt på båda sidorna om det runda, kvinnligt skägglösa, skärhyade ansiktet. Det löje, som så envist alltid mötte och följde honom var han kom och gick, kringrände honom åter ett ögonblick på alla sidor, utan att han själv märkte något därom. Ulv Ulvsson, tämj din dotter, ropade han.
Ingevald! ropade en släpande röst från bodarna, men när han kom dit fanns ingen människa. Kreaturen voro i vall, och han gick utefter de tomma båsen, där spindlarna spunno. Ingevald! ropade en annan trälstämma långt borta på andra sidan stugan, men där kunde han heller icke hitta någon.
Men det var över hundra psalmer att välja på, och Clara ropade redan till kvällsmat, så att han måste ta i högen, och så tog han: »De boningar i öknen äro ock feta, så att de drypa; och högarne äro allt omkring lustiga; hjordmarken är full med får, och dalarne stå tjockt med säd, så att man glades därvid och sjunger.»
Hör du, Anna, du, ropade han med sin kikhoströst till systern, som stod i köket och rensade flundror. Nå, Gustav! svarade Anna, utan att lämna sitt arbete. Jo, ser du, jag hade tänkt som så, att vi skulle ha dansen som om lördag, innan folket ger sig ut på strömmingen; vad säger du om det?
Dagens Ord
Andra Tittar