United States or Sierra Leone ? Vote for the TOP Country of the Week !
Svetten rann utför Davids panna, armar och ben värkte men han packade alltjämt med förtvivlans raseri, det blev aldrig färdigt, det var hela berg av kappsäckar. De stängde vägen, de låg i staplar på hyllorna, på disken, upp mot taket. Alltjämt packade de. Orgeln i kapellet vrålade allt högre.
När Abraham såg och hörde detta, greps han av ett raseri, som var starkare än själva ångesten, starkare än trötthet. Han fortsatte halvspringande. Han tog en gren och slog sig omilt kring benen. På så sätt lyckades han öka farten. Men när han kom till bron, till den smutsiga, långsamt framflytande Blekängsbäcken, fick tröttheten återigen överhanden och en dov, ovillig skräck.
Han raglade således in i huset och snart hörde Faber ett förfärligt kattrakande därinifrån. Alldeles oberörd härav fullbordade han sitt arbete och återvände helt lugnt till kvarnen. Knappt hade emellertid hustrun med eder och bedyranden nödtorftigt lugnat mannen, förrän hon smög sig ut för att möta Hansi. Hon sökte honom förgäves, och nu blev det hennes tur att bryta ut i raseri.
Kom ihåg nu stampade han i golvet av raseri vad du lät mig lida i Italien! Kom ihåg, hur jag tiggde dig om en smula ömhet, om en smula skonsamhet för min ära. Du hånlog åt min naivitet, du ljög för mig, du flydde för min kärlek, som du nu flyr för min vrede. Nu är mitt tålamod slut!
Han ville alltså rita, och under ett jullof kopierar han i ett sträck och i raseri broderns alla ritningar. Den sista i samlingen var en häst. När han fått den färdig och sett att det icke var någon konst, lade han bort att rita. Alla barnen utom Johan spelade ett instrument.
Men alla dessa tankar, allt detta grubbel, hans vanmäktiga raseri, hans bittra hat, hans tärande ångest och ömkliga hopp plågade och sönderslet honom till ingen nytta. Han måste i alla fall resa. Så vida han ej för andra gången ville förlora fädernesland och socialt fotfäste och det ville han icke, han visste alltför väl, vad det ville säga måste han resa, det fanns ej något alternativ.
Hans otyglade raseri väckte Edmées vrede. Med en kraftig rörelse slet hon sina händer ur hans och reste sig upp från sin plats. Gå din väg, Louis! Du vet ju icke vad du säger.
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så, i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun? Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
Men nu vill jag stå upp, säger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upphäva mig. Med halm gån I havande, och strå föden I; edert raseri är en eld, som skall förtära eder själva. Folken skola förbrännas och bliva till aska, ja, likna avhugget törne, som brinner upp i eld. Så hören nu, I som fjärran ärer, vad jag har gjort; förnimmen min makt, I som nära ären.
Men när han kom till "förförelsen", förlorade fru Marie för första och enda gången i sitt liv varje tillstymmelse till självbehärskning. Skäms, människa, skäms, människa! skrek hon. Hon fann icke ord. Hon trummade med händer och fötter hela fanfarer. Louise blev skrämd och sprang efter vatten. Men Aposteln smittades av svärmoderns raseri.