United States or Vietnam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja, det kan jag tänka, sade Träsken. Törs jag så göra en fråga till? Kan greven erinra sig namnet på mamsellens onkel? Greven spärrade upp ögonen. Namn? Varföre då, då, herr Träsk? Varföre så nyfiken? Namnet nå, det är kuriöst nog att minnas. Han heter Luther. Luther, upprepade Träsken. Jaså, han heter Luther. Köpman Luther i Göteborg, som spelar orgel? Ja, han är känd.
JULIA. Af hjärtat gärna, jag har sagt det ju, Allenast onkel icke vill studera Så misstänksamt min minsta min alltjämt. v. DANN. Du yrar, vet du ej att tåla skämt? JULIA. Ja, blott däri ej ligger något mera. Ni gaf mig ögon, som så när mig skrämt. v. DANN. Hvem, jag? Bekänn det, att på allt du hittar. JULIA. Ja, onkel är förskräcklig, när ni tittar. v. DANN. Du sett i syne nu, det är bestämdt.
JULIA. För min skull inte; gör, som er behagar, Jag står till tjänst i dag och alla dagar; Men onkel är så afvig nu, så tvär. v. DANN. Visst icke; det är du, som afvig är. Hur tanke tanke i mitt hufvud jagar! O himmel, Axel, Axel är då här! v. DANN. Säg öppet, om det vill ackommodera Prinsessan att bli målad nu?
"Jag tog böckerna med mig och gömde dem bakom stenen där", sade Frumentius. "Vi skola nu söka upp en lugn plats, där vi kunna lära oss våra läxor. Då blir onkel glad, när han får höra att vi själfva tänkt på det!" Edesius hade kanske velat leka en stund till, ehuru han väl icke då kunde ana, att han aldrig mer skulle få roa sig och leka så obekymradt och barnsligt som nu.
DANN. Ett kungarike Skall säkert icke räkna många slike. Mig har han fångat strax med första blick. JULIA. Men, bästa onkel, litet mera skick, Det kunde dock ej skada, vill man tycka. Han är för spotsk som främmande ännu. v. DANN. För spotsk? Kantänka! Ja, han vill ej smycka Sitt språk med fraser, söt och honingsljuf. För spotsk? Min fröken, ja, så menar du.
DANN. Här kan ni finna, hvad jag måste tåla Af denna flicka, ja, långt mer därtill; På detta vis är hon i stånd att måla Sin onkel svart och hvit, allt hur hon vill. Det här var ett sätt, vill ni höra flera? JULIA. Ren mund, min onkel, ej ett ord nu mera! Men i er färg hvad växelspel! Er kind har nu en glöd, att den kan bränna. v.
SLÄTMÅLAREN. Ack, nådig herre, jag är svårt däran, Jag saknar ord, omöjligt, nej, jag kan Jag kan ej, kan ej tacka, som jag borde. v. Fort ut i frid, ni alla Kan-ejs smorde, Ni kung af hela riket Går-ej-an! JULIA. Men, goda onkel, hvarför vill ni skrämma Den arma mannen ständigt? Är det rätt? Ni tror er kunna allt, båd svårt och lätt, Och kan ej ens er hetta hämma.
Underrättelser som kanske dämpat den ömma lågan, men som i stället givit mig ett förbannat gott humör. Hennes onkel är en stormrik köpman, vars gods en gång skall delas av tvenne brorsdöttrar. Minst ett par hundra tusen lär tillfalla Ruth. Träsken, dold bakom gardinen, stack fram huvudet: Ruth, upprepade han. Heter hon Ruth? Men greven hörde honom icke.
Man kan ej se förutan syn, Ej väcka döda, ej på himlens fästen Så stjärnor, rycka andra ned ur skyn; Det kan man icke, men för resten Åt fanders med hvad man ej kan, Med allt omöjligt, allt: det går ej an! Man måste svälja is för att fördra det. v. JULIA. Här är jag, onkel, hur vill onkel ha det? Tvär eller rolig, osnäll eller snäll? v. DANN. Du skall bli målad här i dag, mamsell. Ditt skick?
Att ta min Trygg till hjälp för att förplatta Min karaktär inför en ung artist; Hur du har kunnat röja sådan brist På takt och hållning, har jag svårt att fatta. JULIA. Min goda onkel, det var kvinnolist. v. DANN. Just rätta ordet. Ja, jag måste skratta. Men märker du, hvad du ställt till, Din kvinnoslughet, hvad af den är blifvet?