United States or Dominican Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Morgonen var nu i slutet av juli bländande klar, himlen var blåvit som skummad mjölk och öar, holmar, skär, kobbar, stenar lågo så mjukt smältande i vattnet, så att man icke kunde säga, om de hörde till jorden eller himlen.
Det var ju i alla fall inte småsaker! Och denna rörelse hade framsprungit ur hennes själ mellan klockan 6 f.m. och klockan 4 e.m. i sanning en lätt förlossning! Naturligtvis var den ännu i sin linda, dess karaktär en smula obestämd, dess drag otydliga man får inte begära för mycket men den fanns där! Och den hade i ett slag vänt upp och ned på hela hennes liv.
Hans begär att taga henne i sin famn, öfverhölja henne med brännande kyssar blef häftigare och häftigare för hvarje sekund; men han betvang det med uppbjudande af hela sin viljekraft. Lugn, lugn måste han vara; och han måste tänka klart. Han älskade denna unga kvinna och han trodde sig älskad tillbaka; för dem båda var den yttre ceremonien intet, känslans innerlighet allt.
Vad gör de dagtjuvarna annat, än talar strunt med mamsellerna om dagarna, och om kvällarna med jungfrurna. Skräp! krås och kragar, tomma magar. Paus. Militären satt småskrämd vid hörandet av sin öppenhjärtiga väns talförmåga och dristiga utflykter.
Hon blev smutsig, grå och till den grad krokig, att man framifrån såg hennes nacke. Den skugga, hon kastade, var kullrig och såg ut som skuggan av en jordhög. När principalens son knackade på den Sörmanska dörren, hälsade hon honom med en djup nigning och med frågan: Är det gossen eller flickan, som önskas?
Jo, det var säkert, och derför trampades han ner, men nu kände han sina rättmätiga anspråk! Inbilsk! Ha! Läraren kände sig förbigången af den otacksamme lärjungen. »Din moders varma tårar falla stridt utför hennes kinder ...» Moders! Har ingen mor! Och styfmor gråter bara när hon är ond! Hvem fan har dikterat det här? »... när hon i ensamheten tänker på ditt hårda hjerta ...»
När löjtnant Finne fick blodet åt hufvudet, glömde han alltid det närvarande, glömde i synnerhet, att han åt nådebröd och drack nådetoddy på sin mors skuldsatta gård. Då erinrade han sig helst de tider, då han stått världshändelserna nära och om lyckan varit god kunde ha gifvit dem ett annat förlopp.
Mekaniskt såg hon framför sig, vaggade med hufvudet, slöt sedan ögonen och knäppte ihop händerna. Den dagen gick, och veckan, och månaden. Vinterns snö smalt ändtligen. På våren återfans liket på södra stranden af Brunnshuset vid Batterierna. Den brokiga bomullsnäsduken med St. Alexander Newskys bild i gult på rödt fält hade han knutit om hufvudet.
Är hans karaktär och hans vandel så alldeles utan skuggor? Jo, han har ett fel, men det är icke hans och det kunde snart hjälpas, om det icke vore för sent. Han är litet bortskämd! Moses skall vara snäll mot de beskedliga urinnevånarne, ty de ha varit snälla mot honom, när han kom fattig och mauschlande och fick lov att sätta lien på de åkrar de brutit och besått.
Jag beskrev konsten för honom cirka hundra gånger, och varje gång svarade han orubbligt: 'Savvy plenty, Stann! fastän jag mycket väl visste att han inte begrep det minsta.