United States or Chad ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon såg, och ropte högt hans namn, Det kom ej svar igen; Hon sjönk emot hans öppna famn, Men slöts ej mer af den. Hans genomstungna bröst var kallt, Och stumt var allt, förvissnadt allt. Då, säger sångmön, föll en tår Uppå den gamles kind, Då talte han ett ord, hvars spår Försvann i nattens vind, Då stod han upp, ett steg han tog Och hann till flickans fot och dog.
Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden. Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg. Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.» Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd. Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
Någon vind lär från mitt hem väl komma, Skyn i luften törs jag kalla broder, Men blott snö är jag på nattens fötter, Som han stampar af, i stugan kommen. Snön från nattens fötter smälte icke, Molnets broder flög ej bort med vinden, Gossen dröjde kvar och blef en yngling.
STÅLARM. Ha'n I med veteranerne besatt slottsportarna och uppstält knektarne här utanföre? FÖRSTA OFFICEREN. De er svara själfva. ANDRA OFFICEREN. Doft växer deras knöt, med möda fick jag dem ordnade. Till hertigen har redan en del i nattens mörker öfverflytt, och af de öfrige är svårt att säga hvem är att lita på.
Men när allt var beredt och enhvar åstundade hvila, Släckte de pärtornas flammande bloss och förtrodde de trötta Lemmar åt nattens söfvande hand att förfriskas och styrkas. Andra sången. Ren aftynade syrsornas sång på den sotiga muren, Glöden förkolnade ren, och i vrån på sin vanliga pinne Gol nattvakande tuppen, bebådande morgonens ankomst.
Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva. Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt. Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd. Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord. Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
Runt om oss blommade syrenerna och fyllde luften med sin doft, och på den bleka, ljusa junihimmeln satt halvmånen utan att kasta något ljus, endast simmande i det blåa, som välvde sig gränslöst vitt, där slätten tog vid, och varifrån bleka stjärnor liksom försökte att tindra, utan att kunna bryta fram genom nattens dager.
Det skulle grumla din lycka, sade Rakel med rösten av en sierska. Karmides svepte manteln omkring sig och lämnade sitt offer. Hon satt orörlig vid bäckens strand i grannskapet av pilgruppen, så länge Karmides ännu kunde skönja henne genom nattens mörker. Regnet föll nu i strida strömmar, och vinden suckade i den gamla förfallna muren, som skilde den öde platsen från Piræiska gatan.
Lugn och stillhet var den gömdas lott; Arma fågel, här bor fruktan blott. Hvarför bytte du mot parkens doft Dammet kring den nötta vägens gränser? Hvarför älska mer ett härjadt stoft Än den färgprakt, som i lunden glänser? Hvarför, för att skåda världens strid, Offra opp din obemärkta frid? Synes dig ej dagen ofta lång, Innan nattens lugn ditt tjäll besöker?
Icke må lifvet vinna seger öfver döden! Kalmatar gå!" Vid den vaknande ynglingens sida stod Kalmatar, liknande nattens dimma på ängen.
Dagens Ord
Andra Tittar