United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !
Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor. Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen. Där jag låg på mitt läger om natten, sökte jag honom som min själ har kär; jag sökte honom, men fann honom icke.
Har ni skötarne ute? rök han på gumman som försökte krångla till en ursäkt för drängen, sedan han ryckt opp sig med en klunk ur koppen. Ja, kära hjärtans, öppnade gumman slussarna; och alla varpena med. Det kunde ingen drömma vid sextiden det skulle gå till storm för natten, och jag känner Gusten. Han skulle förr gå till botten än han lät gamen ligga på grynnan i natt.
Han baddade sin makas panna med den duk, som räcktes honom, stödde henne och försökte på ett eget, blygt, tafatt sätt, som var honom fullkomligt främmande, att hjelpa henne. Den svartklädda stökade för sig, men kastade ibland en förvånad blick bort till den sjuka och honom som efter sin förmåga försökte lindra sin hittills så försummade hustrus lidanden. Natten gick, men Erik vek icke.
Du ska få leva. Du kan vara alldeles lugn, Adolf. Alltid blir det någon råd för dig! En morgon då Almblad kom ut såg potatislandet så underligt ut. Plantorna voro uppryckta och jorden uppgrävd. Almblads potatis var stulen! Där fanns icke så mycket som en rotknöl kvar. Tjuvarna hade kommit på natten och tagit alltihop med sig. Allt hopp och all fröjd var borta! Almblad sprang till telefonen.
Han går! Hvad har jag sagt? Hvad gjort? Min kraft, min kraft mig öfverger. Där går han, o min son! Se stjärnljus sväfva kring hans mörka lockar, och hög som natten växer hans gestalt. Du älskade, du lif, du vår, du sol, vänd åter i min famn!... Han hör ej mer. Femte scenen. STÅLARM. Good afton, ers högvördighet! Jag stör? ERICUS ERICI. För ingen del.
Men Maheli väntade hela dagen, att han skulle hemkomma, och då han icke kom bedröfvades hon och sade: hvad har händt min herra? Och hon sände en tjenare ut att speja, och tjenaren återkom och bådade henne hvad som händt. Och Maheli vred sina händer och afklädde sig sina kosteliga kläder och låg hela natten och bad inför Herran.
Här skall jag arbeta i smyg, som om jag gjorde något ont, och om natten bära mina skor till mästaren. Och farligt är det för honom att köpa dem. Nu är det lag på allting, Yrsa-lill. Jag får inte en gång slå knogarna i bordet och sjunga ut om konungen, för då blir jag utesluten ur församlingen. Men det gör ingenting, Yrsa-lill, bara jag har dig.
Sorgbarn lyssnade till viskningen och tyckte sig förstå henne. Då hördes åter riddarens röst: Sorgbarn, sover du? Denna fråga ljöd så mild, att det ljöd en efterklang därav i Sorgbarns själ. Nej, svarade han och bet i sitt täcke för att kväva en suck. Sorgbarn, varför sover du icke? Barn pläga ju sova om natten! Är du ledsen, Sorgbarn? Ja, jag har varit hård emot dig, jag har misshandlat dig.
Nöjd med detta klubbslag mellan hornen lade sig unga Lundstedt ner och låtsades sova. Men han sov icke den natten utan tänkte; tänkte över var han skulle placera den vilsekomna, som han lockat ut i världen, och hur han skulle nära honom; tänkte på sin direktörsexamen, professuren och sin Angelika, om det nu var den i Jakobs kyrka eller någon annan.
De båda gamla bekransades, sotarmästarn höll tal för dem och prisade deras trohet och kärlek; döttrarna och barnen satte sig när dem och smekte dem. Det läto de ske; men när de suttit en stund, reste de sig och gubben sa: Ska vi fara bittida, så är det bäst att vi gå bittida till sängs. De gingo in i huset, där en bädd lämnats kvar åt dem för natten.