United States or Marshall Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Eljest ska Basse gå framom, som är son till en slinka, men si hon är inte torpardotter utan hennes oäkting ska ha maten först och sen blir det åt mina. Vänta nu lite, bad länsman. Men sväran fortsatte: Så det hade väl vari bättre jag skuri halsen av mina stackare och satt honom på en tron med scharlakan.
Nåå, tog han upp när Lundstedt dröjde; vad är det om? Herr pastor; pastorn vet allt! Vad för slag? Det som hänt därute. Nej, inte vet jag något; jag har bara hört lite skvaller, och för resten är det över tio år sen. Var Lundstedt med och gjorde slut på gumman? Jag var med, men jag gjorde det inte. Ja, ni lär ha levat huller om buller! Jag vill inte veta något, och kan inte göra något åt det.
Hans piga låg i vintras på lasarettet i Lund och led som en hund, ty hon hade skavigt sig på benet, så att hon fick ältan och blodet gick avigt. Nu var hon kommen hem, litet mager, men svajig och fager, och skojade inte så lite här hite och där dite i hagar och ängar, där hon dansade med byns drängar. Så en kväll innan hon ordet visste miste hon sansen och slog i en vägg.
Han mådde bra, hade lugnat sig, fått lite färg i kinderna, och satt nu i skötet av sin familj och berättade för sextiosjätte gången hur det hela gick till och hur det kändes när växelloket körde på vagnen och glasflingorna flögo som snö kring passagerarna. Själv hade han sluppit undan med skräcken och det var han, som sig borde, tacksam för.
Det röck och knöck i båten, men någon fara syntes inte vara för handen ännu, förrän de kommo ut i sista stenarna och släppte landkänningen. Där gick det lite sjö och solen tycktes ha gått ner, ty det såg ut som en svart rund skiva därute. Ett stycke till, så kapar jag i värsta fall, tänkte Vestman. Och så bar det av igen. Men nu tog ekan till att slingra.
Det blir grymt vad de ska buskatitta på mig utmed bänkarna. På gamlan! Gudi lov att gästgivarn är salig. Han hade väl kreperat av skam och förargelse. Lite till sitter jag Men Raslinge klockor ringde, och hon kunde se dem dansa och hoppa oroligt i torngluggen som vilda fåglar i en bur. Det kändes otryggt, ty klockorna rullade som vågor och gärdesgården gungade som en båt.
Ja, jag tyckte jag skulle höra efter, hur det var med pojken. Gumman nickade: Han sover. Han gör väl det, sade gästgivarn, öppnade dörren. Mor i Sutre hörde Träskens fiol. Några ögonblick; så stängdes dörren. Nu hade han druckit, tänkte gumman. En kunde mest önska att han gjorde det lite oftare. För det är tungsamt att se sju sorger i synen på honom för jämnan.
Den djäkeln kunde kläckt fram det i tide. Vi kunna aldrig visa dem för folk det blir bara flin. Och du, som var så grann ditt hår stod som ett skatbo. Du har grant hår, fastän det är lite rödt. Det är det visst inte har aldrig varit rödt. Det enda skulle vara Sa du något? Nej. Lång tystnad. Hihihi! Hvarför fnittrade du du tänkte bestämdt detsamma som jag? Hihi jag kan inte säga det!
Ja, men de står och väntar ju, alla människor, och med respekt till sägandes, kunde ju herrarne liksom raska undan lite! Kommer strax, kommer strax! Gå du, gå du! Carlsson, som med belåtenhet tyckt sig märka, att pastorn var »rörd», avlägsnade sig och skyndade lugna sällskapet med den lämnade förklaringen, att pastorn höll på att rusta sig och skulle strax vara till reds.
Och hon, »det okunniga barnet», henne hade han uppfostrat, medan hon i stället skänkte honom sin beundran, sitt väsendes friskhet, sitt glada sinne, ja, ännu mer. Men kärlek! Ja, lite här och lite der. Den var på sitt vis en bra sak, liksom konfekten, det var sött, medan man åt. Ju flere dess bättre. Det gick inte att bli mätt af en. En! Så var ju inte heller naturens mening.