United States or Bermuda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kamraterna undveko också gossen med det vresiga, surmulna sättet. Han led bittert däraf, men i stället för att söka felet hos sig själf, förbittrades han allt mer och mer och afundades dem, som hade det bättre än han. Visst var det sant, att grannens Fredrik och nämdemans Vilhelm hade smör på sitt bröd i skolan, medan han ofta måste äta sitt bröd utan smör.
Och han berättade följande: Bakom mäj tycks det bara ha varit fattigdom, tiggeri och vanvett. Hela sällskapet av mina förfäder liknar, tycker jag, en hop krälande kräk som alla trampar på och spottar på, och när något led i den där kräldjurssläkten trampas ner i leran, blir det bara bättre plats för dom andra. Men allihop av dom var mycket barmhärtiga mot sina medmänniskor, snälla och hjälpsamma
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra; ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda. Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig; då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan. Min själ är led vid livet.
Nu skulle mor visst bli frisk, så glad och hoppfull hon såg ut. Det led nu mot jul. Lasse var jämt hemma.
Och skräddaren låg och led, led i huvet där det kändes som om han glömt bort något, som han borde kommit ihåg, någonting viktigt och angeläget, men som han inte kunde komma på. Så slog han bort det och då blev det bättre en stund; men så kom det igen och då frös han i kroppen, men var alldeles het i huvet.
Och allt detta var icke hennes egen förtjenst; det kostade henne ingen öfvervinnelse. Det föll sig så naturligt, likasom ett sommarregn, befriande och välgörande efter åsktyngd och qvaf, ångestfull åskhetta. Men det var hjertats och sinnets frid, icke kroppens. Hon led våldsamt af sinnesskakningen samt ansträngningen och förkylningen der nere.
Kom, Tomas, låt oss gå! Tessin hade redan gått, då de kommo ned på bryggan; ingen av dem hade tänkt på vad tiden led. Klockan var över halv tre. Det återstod att gå ned till Nockeby bro och invänta någon av Svartsjölandsbåtarna. Det var endast tio minuter att gå. Himmelen mulnade mer och mer. Vägen krökte sig tom och grå mellan skogsdungar, övergivna sommarvillor, åkrar och sumpmarker.
Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor! Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet. Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga, synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
Tomas gick in till modern och pratade en stund; men han hade icke ro att sitta länge. Han skulle gå hem och läsa. Han lovade att komma tillbaka och äta kväll. Himmelen hade klarnat upp, när det led mot skymningen, och blåsten hade saktat av.
Lyckan svängde dock omsider, Att den ena seger vann: Lod gick fri i alla strider, Stål blef sårad, han Dömd till hvila på det sättet, Låg han tyst och led, Låg som sjuk på lasarettet, Då kamraten stred.