United States or Bermuda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var icke roligt där heller. Elsa var tyst och blek. Linne och bomullsvaror lågo hoppackade i ett hörn av rummet, och Elsa satt med händerna i kors. Vad är det med dig? Ingenting. Fru Sörman tassade ikring i salen och småskrattade i alla hörn. Nu skulle det äntligen bli resa av På Blekängsbron stod Enok Ebenezar Ohlsson samtalande med kommissarien Lönrot.
Hjärtligt är han vår vän, den raske Mattias, ty ständigt Handlar han redligt med oss, som i går, då vi köpte hans björnhud Kostligt, hur väl och hur snart vi fingo den åter försåld här. Ty den var ej af mal försåtligt stungen, ej heller Bar den en färgad svärta, som snart förblekes af åldern; Därför förnöjde den ock välaktade herr kommissarien."
Men på den ärlige Aron, som lagt fiolen på bänken, Medan han sorglös satt och torkade svetten ur pannan, Höll välaktade herr kommissarien sitt öga beständigt. Honom värderade så den förståndige herrn, att han hellre Låtit omsider sin yppersta dräng borttåga till andra, Än han den åldrige släppt ur sin gård.
Det var visserligen ett ganska svagt alibi, men det uppvägde likväl de ännu svagare indicier, som förelågo. Och Liter-Pelle återfick sin ställning som ett fritt, gatusopande fattighjon. Kommissarien Lönrot utvecklade en rastlös verksamhet. Han sörplade kaffegök med alla Blekängens madammer och insamlade sålunda ett oerhört materiel, som dock visade sig vara tämligen värdelöst.
Men där skulle de stått till ljusnande morgon och växlat Löje och skämt och betraktat de hågförnöjande varor, Hade ej oförtänkt välaktade herr kommissarien Öppnat den knarrande dörren och stört det muntra gelaget. Men han höjde sin röst och sade de manande orden: "Dröjen ej, män, jag är färdig att gå, fort skynden, ty mörkret Börjar att skingras ren, och stjärnorna blekna på fästet.
Leende inbjöd strax kommissarien den aktade Petrus, Skaffade öl, och hans torpare tömde med glädje en stäfva; Men till stugan igen begaf sig den raske Mattias. "Ontrus", ropte han gladt, då han öppnade dörren och inkom, "Fram med en sidenduk ur din väska, så sluta vi handel!" Liksom en sommarsky, af den glimmande blixten itu deld, Lyste af glädje din blick vid hans ord, förståndige Ontrus.
Ur brädhögar och bråten stucko tjogtals smutsiga Blekängsungar upp sina huvuden och glodde häpna på de stolt vajande plymerna. Och kommissarien Lönrot gjorde fint honnör. Ty det var i alla fall Björkenäsnåden, Roger Bernhusen de Sars' dotter och en mäktig brukspatronessa som körde över Blekängsbron, den urgamla gränsen mellan stad och land.
Kommissarien var en försiktig räknekarl, prästen en deciderad kanalje, som å sin sida tog mitt lynne i beräkning och visste att jag skulle misskänna honom. Jag ansåg alltså avgjort att han icke hade några kort; den andra hade ett sjuspel och jag själv icke ett kort, alltså skulle det finnas något i talongen. Då började med ens relaiet att skramla... . och ovanpå det . upprepade gånger.
Gärna han lagt sig i ro, då han dagen igenom arbetat, Vadat i skogarnas snö och släpat stockar till herrgåln, Hade ej herr kommissarien själf bedt alla af gårdens Underlydande män den följande morgonen tidigt Samlas hos honom för älgarnes skull, som man skådat i nejden. Nu, i bekymmer att rusta sig ut till den stundande jakten, Måste han, trött som han var, fördrifva den älskade sömnen.
Det här är endast ett skämt." "Det där kan du säga till kommissarien", sade konstapeln. "Kom med nu och håll käft." Men nu intervenerade fru Erlandsson. "Stopp ett ögonblick!" sade hon. "Han kanske talar sanning. Min man har så'na där idiotiska påhitt ibland. Vem är ni?" "Känner du verkligen inte igen mig, Dolfi?" sade Erlandsson ömt. "Jag är ju din egen lille man."
Dagens Ord
Andra Tittar