United States or Saudi Arabia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag minns, att han, då det var som värst, kom fram till mig en afton i Rydbergs kafé, ställde sig vid mitt bord och bara sade ett högst innehållsrikt och uttömmande ord: Knölföda! Nå, Sigurdh kom i alla fall att flyga med ballong, en ny ballong, som gjorde en lång resa uppåt Norrland. Sigurdh skötte sig utmärkt.
Men nu talar du om det, inte sant?" "Det var verkligen ingenting. Något så rysligt barnsligt. Jag kan inte, John, jag skäms att tala om det." Men John smekte och kysste "sitt lilla gryn" och såg in i hennes ögon. Och så måste hon ändå tala om det. "Det var nu så, John, att jag var rädd att jag skulle dö." "Såsom alltid före en barnsäng. Nå, och var det allt?" "Det kom sedan litet till.
Nu tågade de förbi honom, han tyckte att alla de vita mössorna sågo på honom; själv hade han icke någon ren mössa utan gick i hatt och det kom också för honom. Han följde ändock efter och blev knuffad i folkhopen; han stannade med de andra åskådarna uppe på backen; han trängdes allt längre fram mot sångarna; han kände igen gamla skolkamrater, men han vågade sig icke fram.
Så skedde, och så blev det kväll; det var en hösttermin det här, och då äro dagarna som bekant mycket korta, och den ljusa årstiden är universitetet stängt för besökande. Dagen var emellertid skämd; ingen kom hem om kvällen, men man skildes med heliga löften att icke göra så mer! Följande eftermiddag hade en av sällskapet tenterat och måste se på en halvkanna efter middagen.
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram, skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt. Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
Natten är mörk, moln segla under himmelen... och du, Sorgbarn, talar ord, som isa mitt blod. Ser du molnen på himmelen, min egen Sorgbarn? Ja, det börjar regna. Skynda dig! Jag skall föra dig till min arma, olyckliga moder. Regnet kom i strida strömmar. Det rasslade i skogen; ingen stjärna lyste den ensliga stigen. Nattfåglarne skreko i klyftorna.
Nej, svarade tante Sara efter något betänkande. Bara engång i min ungdom, då jag och mina föräldrar en sommar voro i Wiesbaden. Jag satt en kväll på en bänk i parken och en herre kom och satte sig bredvid mig och började prata. Han var både bildad och berest, så att jag lyssnade verkligen med nöje.
Edmée hade länge, insvept i sin schal, suttit lutad mot balustraden på terrassen och sett mot vägen, vilken månbelyst lik ett brett, blåaktigt silverband slingrade sig genom de öppna markerna. Nu skymtade hon äntligen långt borta en ryttare han kom närmare på huvudets hållning och på resningen kände hon Louis de Châteauneufs alezan.
Men tänk, om polisen, som brukade gräla på hans mor, kom och körde ut honom? Åhnej, där i skuggan af den höga kaminen där kunde han sätta sig, där såg nog ingen honom. Och lille Josef satte sig där och lyssnade. Han hörde, huru där talades om ting, som han blott förut genom mormor förnummit små glimtar af.
Dagens Ord
Andra Tittar