United States or Republic of the Congo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Var inte ledsen. Det blir nog bra. Jag får läsa. Jag kan bli klockare, för jag har ju rösten qvar. Eller också kan jag bli prest. Det skall du få se. Jag kan bli hvad som helst, en riktigt hög herre, jag vet det. Du får aldrig gråta mer. Mins inte mor hvad pastorn sade, att Gud agar den han älskar? Nog vet jag att Gud älskar mig, för det gjorde så ondt, så. Han vet nog hvad han gör.
Prostinnan, som är snäll och rar på alla vis, hör ändå till den gamla tiden. Hon såg på Ingrid och vaggade allvarligt med sitt hvita hufvud. Inte skulle en flicka, på den tiden jag var ung, velat sitta och visa sina strumpor för hvar enda själ, som strök landsvägen fram, sa hon.
Det är inte sed, att de själva skola vara närvarande och därigenom hindra oss att tala fritt vid en så allvarlig förhandling. Ulv Ulvsson hängde upp harpan på högsätesstolpen. Till tecken att fästningastämman begynte satte sig alla med fötterna i kors och med händerna korslagda framför sig på bordet.
Och nu kommer han, lättrogen, vapenlös, med armarna i kors, för att besegra mig med ord. Bengt lutade sig framåt och sökte bland rullarna. Du menar väl ändå inte... Jo, kansler Alltförgod. Jag menar, att du skall leta fram det brevet, som vi båda redan skrivit under. Det brevet, där det står, att han skall sättas in i skonsamt fängelse till sedernas förbättring. På Gottland jäser det.
Man såg fördjupningarne i hennes kinder, som förr i hennes ungdom spelat rollen af »kärleksgropar», och tänderna syntes en smula: Låt henne inte vara der länge, ni gifter er ju så fort ni kan, lofva mig det. Samuli betänkte sig. Men hon såg så bedjande på honom. Säg, det gör ni ju, så fort ni bara kan. Ja, hans röst var nu fast. Jag lofvar, så fort jag kan.
Men han måtte ha klivit med rasande ben ur sängen, ty just när ångbåten gick förbi och han med bössan lyftad i luften skulle fyra av, klickade skottet. Kastande bössan i gräset tog han upp sin näsduk och viftade, sprang i stranden och svängde sin blåa bomullsnäsduk, hurrade och flåsade, men ingen svarade från båten; icke en hand lyftes, inte en näsduk rördes. Ida var försvunnen!
Ser ni inte att ja lider! Han satt i sin nya kostym bland de andra pojkarna på en stol framför altaret. Han hade fått en fråga på salighetsläran och svarat rätt. Det förundrade honom själv, att han kunnat ge det rätta svaret.
Domkyrkovaktmästaren, som har så mycket att berätta om ärkebiskop Mennanders och Johan III:s lysande bedrifter, stannar stum inför baron Schlippenbachs gravkor. Han har inte ett ord att säga! Men allmänheten slipper som oftast från besväret, ty man gör det själv.
När så en dag nämndemannen Elias Fajersson kom hem från Ystad, där han varit inne och sålt spannmål, säger han oförhappandes till sin kvinna på kvällen: Ni har jämrat er att ni inte togen porträtt af er, när den danske strykaren kom fram här. I Ystad bor där en fortigraf, som är mycket finare.
Sergeanten, för att inte vara sysslolös, bröt av ett blad geranium och gjorde därmed för sin del på samma sätt. Ett vackert och just ett nätt rum! utbröt hon. Ja, och se en så galant dragkista. Är det valnöt måtro, eller ek? nej, det är visst polerat päronträd kan det vara apel? Sergeanten, som aldrig varit hemmastadd i snickarverkstäder, kunde inte ge besked om det.