United States or Mexico ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag kunde icke sätta tro till deras sägn, Som svuro, att du ej var där, jag vill se Med egna ögon. EUBULOS. Vandra , sen du det sett. RHAISTES. Ett återstår att fråga dock: hvar är din son? Att han, som lärt sin upprorskonst af dig, var med, Det sågs hopens djärfhet, som med trots stod kvar Emot sin konungs både milda ord och hot. EUBULOS. Är den ej skingrad redan?

Sen sänd din Anda, som ej mer Mig skrämmer , men glädje ger, Upplyser, hvad som mörkt mig är, Och, jag sviktar, kraft beskär. Du skrifvit med din blod röd, Att du ej vill den fallnas död; Den skriften låt mig ställa mot Nöd, ängslan, skuld och lagens hot. N:o 10. Herrans bön.

Flickorna Willman, trots deras lättsinne kända för en ovanlig självbehärskning, hoppade högt stolarna; prästen harsklade dovt; fröken Alexander öppnade munnen stort som om hon velat säga: aha! Generalagenten drog sig hastigt åt sidan, ty i fru Olgas röst låg ett energimättat hot. Men Casimir Brut yttrade lugnt: För min del föredrar jag sanningen, behaglig eller obehaglig.

Till dig jag flyr, o furste, unnan farans hot; Hos dig jag finna skall beskydd, Ditt eget ädla hjärtas nåd skall rädda mig Ifrån din broders falk och din." En blixt af purpur flammar opp Voldmars kind, Dock utan svar en vink han ger Sin mulne broder, och i slottets salar snart För skaran fursteparet döljs.

RHAISTES. Hvem är du, som främmande Tycks vara och hemmastadd likväl hos oss? TEKMESSA. Hvemhelst du är, som frågar, hörs ett ljud af hot I dina ord väl icke, men bakom dem dock. RHAISTES. Jag frågar. Den, som frågar, önskar främst ett svar. TEKMESSA. Det vägras ej. En värnlös kvinna skådar du. RHAISTES. Det ser jag utan dina läppars vittnesbörd.

Men Saulus, som alltjämt andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, för att, om han funne några som voro »den vägen», vare sig män eller kvinnor, han skulle kunna föra dem bundna till Jerusalem. Men när han sin färd nalkades Damaskus, hände sig att ett sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom.

har Fjalar mäktat sitt rike ordna; Säg mig, skuggors tolk, om han fyllt sin ed? Men det hot, du bar från dina gudar, Som en rök det försvunnit har. Ingen syster sluter min son i famnen, Och min hjässa tryckes af ingen blygd. Blåa djupet gömt min enda dotter; Öfver kufvade vågors rymd, Fläcklös, mångbesjungen, sin faders ära, Hjalmar säll från seger, till seger far.

Han säger: Låren känna mig, Att I mån trygge vara. För mig skall dock ödmjuka sig All hedningarnes skara: Jag själf för eder kämpa skall, Att ingen komma fall, Trots all er nöd och fara. Med oss är Herren Zebaoth, För oss vill själf han strida, Vi akte, ingen vådas hot, Gud är vår sida. Gud Fader, Son och Helge And, Välsignad du i alla land; Din nåd och hjälp vi bida. N:o 102.

Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det; men om det folket omvänder sig från det onda väsende mot vilket jag vände mitt hot, ångrar jag det onda som jag hade tänkt att göra dem.

Att slippa saken för bättre köp, än rektorns hot tycktes bestämma, hoppades han med all tillförsikt; dessutom visste han med sig själf, att han, om någon annan, skulle kunna vända allt till det bästa, emedan han var en af den gamles favoriter.