United States or Gabon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ty hvad är mänskan med sin dubbla lott Af jordiskt mörker och af himmelskt ljus? En dyster natt omkring en enda stjärna. Förgäfves bryter hennes bleka sken Igenom slöjorna af moln och dimmor; Hon dagar ingen rymd, hon tränger ej Med strålfull fackla genom skuggans gårdar, Och stormen bryter segrande likväl Med härskarstämma genom nattens famn, Och böljor sucka mellan öde stränder.
Bella måste le och sökte beherska sig så godt hon kunde. De begynte tala om resan. Tusen och en natt! en sådan lyckans palt du är, Bella, utbrast Bertha och vred sig i afundsjukans qval. Jag hoppas du tänker på oss fattiglappar här hemma, med några lämpliga presenter, till exempel .
De satte sig på en soffa midtför springvattnet med guldbollarne; han frågade henne om hon läst moderns bok. »Ja, naturligtvis.» »På samma sätt som ni hade läst min?» Hon skrattade; men svarade icke.
Edmée skrattade och böjde sig fram mot spegeln för att se på sig själv. Ja, där var verkligen något i hennes ansikte, som hon icke kände igen. Kan en ny tanke göra så mycket? tänkte hon bittert.
En dag stod hon i sin butik med sin virkning väntande på sina vanliga cigarrkunder, och roade sig under arbetet med att sjunga en modern operettmelodi. En herre kom in i boden, tilltalade henne på ryska, fick svar på god nylandsdialekt och bad om ännu en visa. Han fick en och han fick två. Lite klent med gehöret, men rösten var bra. Några dagar derpå var hon engagerad vid »Lilla Teatern» i kören.
Sof, som liljan, hon slumrar bort, Flyktigt bruten af höstens vind. Sof, som hinden, tyngd af pilar, Somnar in och förblöder. Hvarför sörja förflutna dar? Hvarför minnas, att sällt du var? En gång måste våren vissna, En gång glädjen, o hjärta! Äfven du har din majdag sett; Hvad, fast icke den evig blef! Sök blott ej dess milda låga Än bland vintriga skuggor! Minns du sällhetens stunder än?
Nu åtog jag mig att utspörja denna oskyldiga lilla om tillståndet i kjærringens visthus. »Ha ni någon mat här?» »Naj da!» utropade hon med en häpnad, som om jag frågat henne om jag fick köpa ett af de smutsiga barn, hon vårdade. »Potäter?» »Naj du, ej vid denna tid!» »Sill?» »Naj da!» »Ägg?» »Naj da!» »Ugnsbröd?» »Langt ifra!» »Pölse?» »Ja da!»
Så kom frun, hon slog sig ned på en pinnstol bredvid bordet, man drog sina stolar närmare hvarann och började ett allmännare samtal. Vid kaffekoppen var »glada Katrin» alltid vid bästa humör och lät icke truga sig till att vara öppenhjärtig.
Så gick han sakta över den folktomma gården bort mot Kerstins trappuppgång. Hon satt i vävstolen. Kerstin? frågade han. Men hon hörde inte. Kerrrstinnn, hör hon inte! Kerstin höll in skytteln: Va ä de han vill? Va ä demstration? De får han, fråga sin pappa om. Ja, men pojkarna säger dä ska bli demstration. Ack ja, ack ja. Kerstin vaggade på huvudet. Ä dä sant? De ä väl de, Gud nåde oss.
Men af blosset upplystes klart Nornas gestalt der hon stod högrest, och med en vink af sin hand helsade sin stamhöfdings maka och bjöd henne inträda. Hildred inträdde, vattnet strömmade från hennes hår och från hennes drägt, hon märkte det ej. "Norna du är mäktig, din höfdings maka anropar dig om bistånd". Norna log ett underligt vildt löje.