United States or Chad ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. mån ock I hålla före att I ären döda från synden och leven för Gud, i Kristus Jesus. Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, att I lyden deras begärelser.

Pudel följde honom hela tiden, och närmade sig någon främmande, följde Pudel dennes åtgöranden med misstänksamma ögon, redo i varje ögonblick, ifall omständigheterna skulle fordra hans ingripande.

Han såg henne och för första gången for det igenom honom en aning om att han dock kanske ändå var en liten, liten smula förälskad. Detta förekom honom ingalunda obehagligt. Han trodde icke ett ögonblick att denna förälskelse skulle komma att spela någon roll i hans lif; men han gladde sig till den stänk af vemod, som den skulle lemna efter sig när det hela var förbi.

Men han såg mörker råda omkring sig och icke hörde något annat ljud än skrålet af den gamle öfverstens djupa andetag, fann han sig alltför litet skyldig att redan dags gifva sig i händerna dagens vedermödor, lämnade därför outredt, om det var en dröm eller verklighet, som sväfvade för hans erinring, vände sig om sitt andra öra, slog allt bekymmer ur hågen och insomnade åter tyngre än någonsin förut.

Och när det blev berättat för Davids hus att araméerna hade lägrat sig i Efraim, skälvde hans och hans folks hjärtan, såsom skogens träd skälva för vinden.

Maktlysten han vara, hjärtlös är han ej, Det märks dock klart. Ett fadershjärta klappar än Inom hans barm, förlåter, bäfvar, älskar än. O, den beklagansvärde! HYLLOS. Vill du ägna mig Ännu din sista omsorg, är din ledsven här. TEKMESSA. släck din törst och räck mig vattenkärlet sen Och armen äfven. HYLLOS. Hör, hvad rop, hvad vapenbrak, Hvad sorl ren nära! Drottning, låt mig rädda dig!

Han hade varit trogen, Nadja satt just och talade om trohet, hon var rörd, dels af hans enkla berättelse, framstäld i hennes frågor och hans svar, dels af den känsla han ingaf henne, och dessutom af vinerna. Medan hon såg honom, fick hon tårar i ögonen och hennes läppar darrade.

Han bar långt hår, hade dåligt bröst och drack absint. Hans gymnasieperiod hade infallit under den tid de litterära föreningarna blomstrade; han hade alltså läst mycket dåligt över sina läxor, men skrivit föredrag både långa och korta rader.

Ack, det var konfirmationslöftena. Och han hade inte svarat. Han blev blodröd i ansiktet. Och samtidigt var det, som om hela hans inre lysts upp av en blixt. Han skulle inte svara! Han skulle inte avlägga löftena! Det skulle inte märkas. Och vem kunde hindra honom? Kunde någon tvinga honom att svara? Var det inte en sak mellan honom och hans Gud? Stod han till svars för någon annan än sin Gud?

Och människornas högmod skall bliva nedböjt och männens övermod nedbrutet, och HERREN allena skall vara hög den dagen. Men avgudarna skola alldeles förgås. Och man skall fly in i klippgrottor och in i jordhålor, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät, när han står upp för att förskräcka jorden.