United States or Cabo Verde ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tystnad rådde, tills den höga kejsarinnan Lyfte rörd sin hand och talte: "Hvilken anblick, hvilken tafla, ljuf och verklig, Dessa sekelgamla lönnar, Mellan gula, skördbetyngda stränder floden, Och på afstånd kullar, lunder! Säkert bor ett lyckligt folk i dessa hyddor, Som emellan löfven skymta Gladt i våra färger, röda, hvita, blåa, Nästan trängande hvarandra.
Gör falken färdig, min hvita falk Skall blänka i skyn i dag!" Moskva, du gula, du lugna flod, Hvad dån vid din blomsterstrand! Ett dammoln rullar i hvirflar fram Och brusar förbi din våg. Är det af hjordar en mättad här, Som stormar till stallen hem? Är det orkanen, som hvälfver vild Den glödande vägens sand? Hur lämna hjordarna lundars skjul, Då solen är högt ännu?
Så hörde jag honom sjunga ... som han förr gjorde för mig. Jag gick då ned, der fins ett kafé i porten, och derinne satte jag mig vid fönstret. Det dröjde ett par timmar, innan de kommo ut. Så åkte de bort. Jag tog en istschwoschick och följde dem. De foro till Pawlowsk. Der togo de in på gula värdshuset. Jag var i rummet bredvid. Då de superat, foro de af igen.
Fyra går båten. Märta hade kommit ut i jungfrukammaren. På väggen fanns en liten hylla av kartonnage, på vilken stod broderat med kornblått silke: Livets Ord. Hyllan var full av små röda, blåa, gula och gröna papperslappar. Märta tog en röd lapp. Hon rullade upp den och läste: Herren ser dina vägar. I gårdsvåningarna var det tyst. Den lilla flickan hade slutat att sjunga.
Det var deras avsikt att gå till Tanningen för att doppa tårna i vattnet och känna, om det var mycket kallt. Men ett stycke nedanför Backarna mötte de en karl, som var karl hela dagen. Och det var galne Johnsson. Johnsson var i första glaset. Han hade redan sjungit sin morgonsång under björkarnas nyssutspruckna löv och nu skulle han gå ned till Tre Remmare för att bjuda Gula Rosen äktenskap.
Hvarför skulle vi inte våga? Fanny kastade trotsigt hufvudet bakåt. Naturligtvis våga vi, försäkrade jag. Hästen gick i skridt längs stadens gator, människorna tittade på oss som på undervärk, men vi behöllo vår upphöjda plats och bevärdigade dem blott med stolta blickar. Hvart skola vi köra? frågade karlen. Till fruntimmersskolan. Hvar fins den? Den där gula gården vid torghörnet.
Du får inte tala om hur människor ser ut och huru de tala och huru de bära sig åt. Det är mycket oartigt att göra så. Om det är något du vill säga skall du först fråga mamma. Edvard och Edvards mamma togo nästa gula spårvagn och Edvard var tyst en lång stund men så fick han syn på en äldre herre som satt rätt långt fram i vagnen.
Brydde hon sig icke alls något om honom vidare? Det var en obehaglig dröm... Han måste anstränga sig för att åter kunna se Märta för sitt inre öga så som hon var, utan gula tänder och utan drömmens underliga löje. Nej, han skulle upp och leva alltså, och börja på nytt. Hur skulle det vara om tjugu år? "Ett långt liv gör icke alltid människan bättre, utan förökar ofta skulden."
Tomas och Märta stodo lutade mot ett gammalt kastanjeträd, ur vars grenar vinden skakade ned ett regn av bleka gula blad över deras skuldror.
Det var Ellas bredaxlade gestalt, som nu syntes i dörren. Hans eljes så friska hy var gul i dag, hans klara ögon dimmiga och munnen slapp och färglös. Det gula håret klibbade vid pannan, en lång test hängde rakt ned öfver kinden på honom. Ukko vaknade och såg upp. En mörk sky for öfver gubbens ansigte, ett uttryck af ovilja och förakt bet sig fast kring hans tunna läppar.