United States or Palestine ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han var säker om att Hall kunde hjälpa honom och att han icke skulle draga sig undan. Var var det han bodde? Det skulle vara någonstädes uppe vid Östermalmskyrkan. Det var illa, att de hade varit så litet tillsammans på sista tiden. Det föll ett fint, snöblandat regn, och gatorna voro i upplösningstillstånd.
Först sedan han lämnat Eusebia, medan han var på väg genom de folktomma gatorna till sin ämbetsbroder Eufemios, mindes han, att det nu var långt skridet in på natten och att han komme nog sent till det heliga arbete, som hos denne väntat honom. Kanske hade Eufemios redan gått till vila.
Hon stod och drog honom i rockärmen och han drog åt sitt håll så att de vacklade fram och tillbaka. Gubben skrek: Nej, jag ska till Arboga, och det passar mig, för det är en fin stad. Där ska jag gå på de släta gatorna och spegla mig i de stora fönstren. För jag är trött på bondlandet och på dig med bondgumma!
De åto som han, bodde i hus som han, gingo på gatorna som han... Det var förunderligt. Det var trots allt som en saga, fastän ännu underbarare än en saga. Han hade aldrig förr ägnat några funderingar åt, hur världen styrdes, eller över de personer, i vilkas hjärnor de tankar uppstodo, efter vilka den regerades.
Alla händer skola sjunka ned, och alla knän skola bliva såsom vatten. Människorna skola kläda sig i sorgdräkt, och förfäran skall övertäcka dem, alla ansikten skola höljas av skam, och alla huvuden skola bliva skalliga. Man skall kasta sitt silver ut på gatorna och akta sitt guld såsom orenlighet.
Man kan lätt bli utsatt för obehag från de lägre klasserna. Uppförande ute. På gatan. Åk. Och åk naturligtvis i egen bil. Åk inte för sakta! Kom ihåg att gatorna äro till för bilar. De promenerande ha god plats utefter husväggarna och utanför staden. Har man inte mer brått än man går så får man också behandlas därefter.
Lönnrot var vid den tiden, då han af trycket utgaf Gåtorna, d.v.s. det sista från folkets läppar uppsamlade större literära verket, endast fyrtio år gammal. Redan då hade han kunnat dö eller kunnat lägga armarna i kors, och hade likväl fullgjort ett verk, sådant som ännu ingen finsk man mäktat med. Till all lycka dog han ej och lade ej heller armarne i kors.
Ja, man bar de sjuka ut på gatorna och lade dem på bårar och i sängar, för att, när Petrus kom gående, åtminstone hans skugga måtte falla på någon av dem. Och jämväl från städerna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och förde med sig sjuka och sådana som voro plågade av orena andar; och alla blevo botade.
Hon torkade sina tårar, och efter ett par minuter var hon sig åter lik, leende och käck. De följdes åt nedåt staden, obekymrade om människorna, som sorlade omkring dem. Det var livligt på gatorna. På Biblioteksgatan var Tomas nära att bliva kullkörd bakifrån av en droska; i droskan sutto konsul Arvidson och Jean. Kusken saktade hästarna för ett ögonblick, och man utbytte hälsningar i förbifarten.
Hall gick icke upp på Anglais, ty han hade icke stämt möte med någon. Han hade endast, som det stundom hände honom, känt ett tvingande behov av att vara ensam och driva omkring bland människorna efter sin egen nyck. Det var snart teatertid; gatorna fylldes av folk.