United States or Estonia ? Vote for the TOP Country of the Week !


"Säg, hur är dig, Flicka, du aldrig vill bli färdig? Hur du städar dig! Det är förskräckligt! Har du än ej speglat dig tillräckligt?" Är mitt arma sinne förtrolladt? Hvem kan väl en sådan växling vållat? "Ingen", svarar tyst mitt hjärta, "ingen, Om ej ynglingen, kanske, och ringen." Förr, när min vän var här, Var mig en vårdag kort; Nu, han borta är, Är mig en höstdag lång.

Han började tjuta och rusade Petu. Denne sprang undan, att klädningen fladdrade. Modren tystade dem och tog fatt i Ville. Petu började retas: Ähä! si' du! Ähä! Och till slut räckte han tungan långt ut. Hvad heter du, min flicka? frågade den ena frun. Int' ä' ja' flicka, fast ja' har klädning. Frun skrattade. Du har väl ändå något namn? Petu. Jaså, du heter Petu.

Storeken i Sutre stod ännu grön när som den blixtbrända toppen, och när kärran svängde om klinten, pekade gästgivarn och sade: Det är väl grant? Bak i kärran hade han sex ankare konjak och annan munfägnad och bredvid sig sätet hade han en långbent, smärt flicka. Det är väl grant? sade gästgivarn, men flickan sade ingenting.

En ung flicka i lång, ärmlös kappa med skinnbesättning, och huvudet en gammalmodig hatt från åttiotalet med plymer och vida brätten

Tack vare honom hade en liten flicka, som var sina föräldrars lilla älskling det äro ju alla små flickor, huru de än se ut ryckts undan en säker död. morgonen, Ernst-Olof vaknade, visste han ingenting om det som skulle hända aftonen. Han var bara trött och sömnig som vanligt, och det första han tänkte var, att det var hans tur att bära vatten och ved den dagen.

ANDRA SOLDATEN. Jag undrar hur de ha det där hemma hos oss bortom älfvarna i dalen. FÖRSTA SOLDATEN. Tänker du nu ditt rusthåll igen? Gudskelof, att jag bara var bondedräng, som ingenting annat har än min sold, mitt korpralskap, min flicka och min frihet. ANDRA SOLDATEN. Det är skördetid som bäst. Vill du höra min visa? FÖRSTA SOLDATEN. sjung den , men bussig skall den vara.

Och äfven den lille gossens stämma hördes bland den stora skaran, som sjöng och lofvade Gud. Däruppe i himmelen fanns en liten flicka, som Gud tidigt tagit hem till sig, och den flickan hade varit moster Lottas enda barn. hon dog, undrade många, hvarför Gud ej lät moster Lotta behålla sin kära, lilla flicka. Men Gud visste det, och han ämnade en gång låta äfven moster Lotta veta det.

O, jag tänker naturens godhet Att i saknaden oss unna minnet, Som ett fordoms ljufva, svala lycka Lik en morgondagg hjärtat häller Än, när solen bränner middagstiden. Du önskat dig ett rum i mina sånger, Du bedt mig, goda flicka, tusen gånger, Med diktens färger någon ledig dag Försöka teckna dina anletsdrag. Välan!

Kan du inte tala saktare bad Liisa hon hör ju oss, hustru din? Bryr jag mig om henne svarade Erik om hon tror, att hon skall vara styrman för mig, tager hon allt miste! , Liisa, säg ifrån, hvad du vill hafva, får du det. Du skall väl hellre gifva henne dina penningar. En fattig flicka som jag kan väl vara utan. Herrskapsmadamen skall väl pyntas, kan man tro.

Och Sikem, som var son till hivéen Hamor, hövdingen i landet, fick se henne, och han tog henne till sig och lägrade henne och kränkte henne. Och hans hjärta fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan blev honom kär, och han talade vänligt med flickan. Och Sikem sade till sin fader Hamor: »Skaffa mig denna flicka till hustruOch Jakob hade fått höra att hans dotter Dina hade blivit skändad.