United States or North Macedonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kniven inträngde bredvid dolken i trädet, men så djupt, att halva bladet doldes i bast och bark. Han gick till trädet och lösryckte bägge vapnen, sköljde dolken i bäcken och återlämnade den till ägarinnan. Du är en vacker flicka, sade han, men mycket ovanlig... Vill du, tillade han betänksamt, att jag skall döda den andra hunden, eftersom han är ond på dig?
Mot detta beräknande tal invänder den lifliga Phillis, att hon tror på friarens kärlek, äfven sedan han fått »ja», att en flicka ej alltid är ung och eftersökt, att man kan börja underhandlingen genom mellanhand.
Se där ha vi Sven! sade en ung flicka, som för tillfället var ensam inne, sysselsatt med att pryda den vitrappade spiseln med björklöv och ringelblommor. Det var Ingrid, korporalens yngsta dotter, en femtonårig jänta med ljust hår, stora blå ögon och friska kinder. Hon ämnade säga något mera, men tystnade och slog förlägen ned ögonen, då hon varseblev Svens obekanta följeslagare.
En sådan vacker flicka, en sådan vacker flicka, upprepade hon med en sorg i rösten, som kom Axel att få en aning om den lägre klassens natursmärta att ej vara den högre placerade.
Kom hon ned på gården, slank Pettersson in i vedboden och visade sig icke vidare. Det var emellertid sällsynt, att Louise deltog i lekarna. Hon hade blivit en mycket allvarsam flicka. När dagssysslorna voro undanstökade, gick Pettersson till Tre Remmare.
Och han slog sin famn kring henne: "Nu tog grafven, hvad som lämnats; Ty, o flicka, det är grafven, Hvarur ingen mera slipper." Löjet var utan hem, Irrade modfälldt kring, Kom till den höges mund: "Får jag min boning här?" "Stoltheten bor här ren!" Löjet var utan hem, Irrade modfälldt kring, Kom till den lärdes mund: "Får jag min boning här?" "Allvaret bor här ren!"
Men han sköt henne lite ifrån sig och sa: Allting är inte klart ännu. Jag följde visserligen min flicka till hennes hytt och kysste henne på pannan till avsked, men sen ångrade jag mig och föreslog att hon skulle följa mig till min hytt, där vi voro allena. Och vad vi sen gjorde, det kan jag också säga dig Här avbröts berättaren av damerna Willmans samfällda skri. Han gav dem en föraktfull blick.
Nej, hon var allt från vår egen hufvudstad, rik, fader- och moderlös köpmansdotter, uppfostrad hos kommerserådet Johansons, hon hette Olga Alén, söt flicka. Aj för fan, hon! En liten gås för resten. Var hon så rik.
Men Lotten Brenner sa: Det där var historien om ett guldbröllop och till halten lika dum och dålig som berättaren själv. Men jag tänker på, hur det ska bli med mig, stackars flicka, då jag sitter åldrad någonstans alldeles ensam, då ingen vän trycker min hand och smeker min kind, då jag alldeles upphört att behaga. Den tanken gör mig förtvivlad.
Det låg ingenting nedsättande i benämningen, det var bara en sorts förkortning. Varför just en sjöofficer, sade vi, av ett visst intresse för en blivande måg. Därför att dom ä så snälla. Jag tänkte: om tio år säger hon: därför att de äro så stiliga. En liten flicka vill ha en god man. En stor flicka vill ha en stilig man. En dag blev Anna-Clara riktigt bekant med en sjöofficer.