United States or Réunion ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vill du då vredgas på oss evinnerligen och låta din vrede vara från släkte till släkte? Vill du icke åter giva oss liv, så att ditt folk får glädjas i dig? HERRE, låt oss se din nåd, och giv oss din frälsning. Jag vill höra vad Gud, HERREN, talar: se, han talar frid till sitt folk och till sina fromma; må de blott icke vända åter till dårskap.
Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit. Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon. Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila. Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst, se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar och giva dig grundvalar av safirer, jag vill göra dina tinnar av rubiner och dina portar av kristall och hela din ringmur av ädla stenar. Och dina barn skola alla bliva HERRENS lärjungar, och stor frid skola dina barn då hava. Genom rättfärdighet skall du bliva befäst.
Hade husbonn hennes ihop slädar och skoflar och oljeverk, så hade hon ihop lingarn och lärftsväf och ullgarn te strumper och vadmalskläder, och till klädningar åt kvinnfolke." "Sånt kvinnfolk ville jag du skulle bli!"
På hennes fäders språk gå orden öfver hennes läppar: "Fader, o fader, styrk ditt svigtande barn, att hon må tåligt lida, hvad du ålägger henne. Detta lilla vapen skulle befria den svaga.
Mustapha, min son, på sjukbädd ligger; Alla fruar gjort besök hos honom, Du allena, du försmår att komma."
Och du själv? inföll biskopen icke utan otålighet i tonen, i det han ånyo stannade framför Eufemios och mätte honom med ett granskande ögonkast. Det vore omöjligt att skildra uttrycket i den korthalsade presbyterns ansikte, där han i detta ögonblick satt med armarne lagda i skötet, huvudet sänkt och de besynnerliga ögonen uppåtriktade, mellan ögonhåren fästa på Petros.
Han föll i tankar och spratt upp, när Valdemar tystnade. Du har talat om kärleken mellan man och kvinna, men det stora i världen har aldrig uppstått ur den kärleken, utan ur strid mot den. Därför kallas också människan först vis, när hon blir gammal och ser ned över sina forna böjelser som den vita påven över sina svarta präster.
Och nu, du milda gnista, lån af Gud, Du ljusa ängel, som lik solen glädde Min lefnads vår, förnuft, hvad är din lott? Att kufvadt dväljas mellan mörkrets andar I grottorna af mitt förtärda hjärta, Att somna in vid dina bödlars skrål Och vakna opp vid dina kedjors slammer. Jag sade: "Jag vill anförtro åt dagen Mitt hjärtas ödemark att vederkvickas.
LEONTES. Straffa ville jag Dig, otacksamme, trodde jag ej, att en gud Din handling vållat, sen din tankes ljus han släckt. DEN SKEPPSBRUTNE. Är du en annan, ej af dessa bofvar en? Mitt öga klarnar, minnets fackla tänder sig. Säg, stred jag ej med hafvets vilda vågor nyss? Hvar finnas de, som delte samma öde då? Jag märker ingen. LEONTES. Böljans skoningslösa svalg Har slukat alla.
Dagens Ord
Andra Tittar