United States or Niger ? Vote for the TOP Country of the Week !
Anslagen af den på en gång nya och dock bekanta tonen i dessa sånger, utbildade han ej blott den folkeliga stil, som sedan framträder i Idyll och epigram , utan fann där ock det heroiska drag, som den finska folksången saknar. Från den serviska folksången har han ock den femfotade orimmade trokaiska versen, som i hans diktning fått nära nog en lika stor användning som själfva hexametern.
De bättre teatrarne besökte hon dock icke, hon vantrifdes på »italienskan», gäspade sig halft ihjäl på »ryskan» och roade sig egentligen blott på »Bouffe», »Varietés» och andra tvetydigare ställen. »Benstyckena» voro nu en gång i hennes smak. Offenbach hennes musikaliska afgud. Cancan hennes förtjusning. Och i allt detta trifdes hon utmärkt. Och var lycklig.
En folklig armé på 40,000 man, som icke står under krigsartiklarna! Vilken stormakt mitt i staten, lika stor som hela indelta och värvade armén tillsammans! Det var dock en idé! Kände vi det så livligt då? Och varför tröttnade vi? Dansade vi för mycket, sjöngo vi, drucko vi för mycket punsch!
Icke ens det finaste thé i de dyrbaraste koppar smakade han, ja till och med hans opium-pipa stod orörd. De finaste inlagda frukter stodo på bordet, men, se hvad den vise förmår! han smakade dem icke. Och dock fortfor hans anlete att glänsa likt fullmånen.
DANN, rik egendomsherre på landet. JULIA, hans brorsdotter. AXEL FRANK, ung målare. FRU BINGEN, hushållsfru hos v. Dann. TRYGG, gammal trotjänare. EN SLÄTMÅLARE, i arbete hos v. Dann. v. v. "Omöjligt, kan ej, går ej an!" Till slut Skall man dock mer än mänska vara För att i längden härda ut Med denna hjälplöst platta mänskoskara.
Ingendera af oss sökte någonsin ett närmande, och dock skulle detta ha räddat oss begge.
Och nu, du mina drömmars kung på Salamis, Sof utan kungakrona, men dess sorger fri; Sof i de höga gudars hägn, hvars rätter du På jorden hägnat! Jag får icke somna så. Dock må jag tömma utan klagan denna kalk, I visshet att den räckts mig af de himmelska, För att ock jag bevittna skulle deras makt. Ja, rördt af deras vilja blir det svåra lätt Och möjligt hvad omöjligt synts, det vittnar jag.
Dock än ett minne åt sägn och sång Han hunnit ge, En strid han kämpat ännu en gång, Den skönaste, Förrn döden nådde hans unga barm, Förrn pulsen stelnat, som slog så varm, Förrn, fåfängt vinkad af bragden, Låg vissnad hans domnade arm. Det var, när Oravais blodiga dag Till sorg gick opp, När segern själf blef ett nederlag, Som bröt vårt hopp.
Om jag då sitter vid min härd, Om jag i Herrans vida värld Från land till land måst fara. Så är mig samma mål dock satt, Mot det jag skyndar dag och natt, Jag får ej stilla vara. Dock hvar jag är och hvart jag far, Så vet jag, att min Gud jag har Beständigt lika nära; Han följer mig på all min stig, Han är en Fader ock för mig, Hvad kan mig då förfära?
Detta arbete, som på sin tid väckte ett mycket stort uppseende inom den vetenskapliga verlden, öfversattes 1780 på engelska och 1781 på franska. Det innehåller dels ett utomordentligt värdefullt material af fakta och dels teoretiska förklaringar öfver förbränningens, eldens, ljusets och värmets natur, hvilka senare dock för vår tid endast ega ett historiskt intresse.
Dagens Ord
Andra Tittar