United States or Uzbekistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så, i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun? Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
Och om du än säger dem allt detta, så skola de dock icke höra dig; och om du än ropar till dem, så skola de dock icke svara dig. Säg därför till dem: »Detta är det folk som icke vill höra HERRENS, sin Guds, röst eller taga emot tuktan. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun.» Skär av dig ditt huvudhår och kasta det bort, och stäm upp en klagosång på höjderna.
Kanske på ett stormigt haf Seglarn nu från böljans graf Än med fruktan, än med hopp Blickar mot din ledning opp. Kanske i en bortglömd dal, Ensamt lämnadt med sitt kval, Söker nu ett krossadt bröst. I ditt milda öga tröst. Kanske att på dig som bäst Någon trogen flicka fäst Sina blickar, och begär Att sin älsklings möta där. Ser du seglarns kosa störd, Låt den bli till rätta förd!
Förstlingsfrukterna av allt som växer i deras land, vilka de bära fram åt HERREN, skola tillhöra dig; var och en i ditt hus som är ren må äta därav. Allt tillspillogivet i Israel skall tillhöra dig.
För de döde till döde! Nu, min mor, blif åter lugn och lycklig du! Bort med all bitterhet ifrån ditt hjärta, bort med hvart minne från de dunkla dar! Se hertigen! Se dagen ljus och klar! Flydd är all strid, all hämnd, alt hat, all smärta! Nu vill jag lefva upp på nytt för dig, det som har varit, jaga undan, döda. För ädla värf mitt hjärta blott skall glöda. DANIEL HJORT. Tänk ej på mig!
Eufemios bugade djupt, sammanvecklade omsorgsfullt det viktiga pergamentet och stoppade det i sin gördel. Låt oss tala utan omsvep, fortfor främlingen. Eudoxos väntar, att du gör din skyldighet ... Jag har lärt att lyda. Jag vet det ... och han skall ingalunda gäckas i de tankar han hyser om ditt nit för kyrkan, din lydnad och klokhet.
Gif henne, o konung, till äkta, Bani den Israeliten, som tjenar i ditt förmak". Konungen sammandrog sina ögonbryn och sade: "Bosnais dotter, konungens godhet är helig! Skall din fägring och dina rikedomar gifvas åt en af fängelsets barn, en af dessa, som konungens nåd tillåtit att draga hem för att uppbygga sin förstörda stad. Du , landets ädlaste dotter, din faders slägt skulle förskjuta dig".
Bröstets förfärliga rörelse, andedräktens uppror bjöd hon till att dämpa; ty ett oskickligt uppträde på gatan måste undvikas! Resklädd och utan allt svart i sin dräkt ville hon inte visa sig. Min mor? min mor! får jag aldrig mer se ditt ansikte? utropade hon, vred sina händer och drog sig ännu närmare in i det hörn, där hon stod, för att låta det sorgliga tåget komma förbi.
Hur skulle icke mänskan Din ringa lott försmå, Och hon, den otacksamma, Är mindre nöjd ändå. Ditt späda hjärta krossa, Det stode henne fritt; Dock prisar du ditt öde, Och hon förbannar sitt. Hvi blickar hon mot höjden Så knotande, så kallt? Hvad ägde hon att fordra, Då skaparen gaf allt? Då jordens glädje ligger För hennes fötter ner, Hvi ser hon stolt på slafven Och suckar efter mer?
O Gud, det är ett tröstligt ord, I hungerns tid ett rågadt bord, Som mod och krafter gifver, Att himmel kan förgås och jord, Men du densamme blifver. Du ändrar ej din fadersart, Fast annat allt förändradt vardt, Din mildhet varar lika; Ditt råd kan synas underbart, Din nåd kan aldrig svika.