United States or China ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ännu, mitt barn, är din gyllene tid; Sedan, ack, gryr den väl aldrig så blid. När kring ditt läger bekymren sig ställt, Slumrar du lilla ej mera så sällt. Änglar från himmelen, täcka som du, Sväfva kring vaggan och le mot dig nu. O, de besöka dig sedan också, Men för att aftorka tårar blott då. Sof, du min lilla; och mörknar det än, Tröttnar ej mamma att vagga sin vän.
Och de skola falla ned inför dig och ställa sin bön till dig: »Allenast i dig är Gud, och eljest finnes ingen, alls ingen annan Gud.» Ja, du är sannerligen en outgrundlig Gud, du Israels Gud, du frälsare De komma alla på skam och varda till blygd, de måste allasammans gå där med blygd, alla avgudamakarna.
O du, hvars helga altar jag så mången gång Mitt offer bringat, Dike, tag den gärd ock nu, Jag helgar dig på denna strand, hvars höga fjäll, Som dina lagar fasta, trotsa storm och våg. Allt, allt kan svikta, gäcka, rubbas, växla om, Men evigt oföränderligt det rätta är.
Min Gud, behöfver man väl kunna trolla, För att ur tusen böcker fatta opp En konstnärs önskningar, hans mål, hans hopp, Det lif, som spänner i hans själ dess strängar? v. DANN. Förträffligt, allt det där är sant Och genom själfva stilens många slängar Tillika ganska grant. Ett enda synes dig dock obekant, Det enda, du, att han behöfver pengar. Ack, pengar! v. DANN. Pengar, pengar, kära du!
Du förefaller så hel och så harmonisk; det är som om ingenting smått och futtigt kunde klibba fast vid dig.» Han satt ett ögonblick liksom försjunken i begrundande; så tillade han sakta: »Jag skall skrifva upp dina två sista repliker. Det är en vacker och vid horisont öfver dem; det är som en mun full frisk luft midt i vår indignationskvafva atmosfer.»
Se Tomas, god dag, i nya röda handskar... Jag gratulerar dig till din medikofil, jag såg det i tidningen i går. Vad har du haft för dig på sista tiden, jag har inte sett dig på flera dar... Det var Johannes Hall, en högväxt, mörklagd ung man, sex eller sju år äldre än Tomas Weber.
Alla rikets furstar, landshövdingarna och satraperna, rådsherrarna och ståthållarna hava rådslagit om att en kunglig förordning borde utfärdas och ett förbud stadgas, av det innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.
Som du förstår, jag va bara förbannad på systemet, inte på dig. Stellan nickade flera gånger och med lättare hjärta grep han sig an med sin stora uppgift: förvärvandet av en världsåskådning. Aldrig förr hade en termin flugit fram såsom denna.
De ropa högt över ditt öde och klaga bittert; de strö stoft på sina huvuden och vältra sig i aska. De raka sig skalliga för din skull och hölja sig i sorgdräkt; de gråta över dig i bitter sorg, under bitter klagan.
Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått. Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått? Varför satte du då icke in mina penningar i en bank?