United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Engång svarade mig en af denna församlings medlemmar: "nog är det lätt för pastorn att prata; icke tror ni i hjertat mer än jag, hvad ni säger". Då uppvaknade med ny styrka hos mig den tanken: bevisa din tro med dina gerningar". "Ack, min son, om du ej tror dig kunna fylla ditt kall som prest, så blif om ej annat så en bonde.
Men när hon kom fram med dem till honom, för att han skulle äta, fattade han i henne och sade till henne: »Kom hit och ligg hos mig, min syster.» Hon sade till honom: »Ack nej, min broder, kränk mig icke; ty sådant får icke ske i Israel. Gör icke en sådan galenskap. Vart skulle jag då taga vägen med min skam? Och du själv skulle ju sedan i Israel hållas för en dåre.
En grefve, något åldrig det är sannt, men rik och stolt; och med ett leende, som jag kanske ej kunde undvika att göra litet föraktligt, afvisade jag den unge mannen. Kunde jag väl rå för att han brände sina vingar? Men ack, rysligt hämnades han". "På min bröllopsafton inträdde han i mitt rum, och sköt sig för pannan.
Jag drömde, att du ännu var sjutton år. Erland, har du lidit? Var har du varit så länge, Singoalla? frågade Erland tillbaka. Minns du vår lyckas hem, där granen susade, där bäcken sorlade? Ack, granen susar än, bäcken sorlar än. Det förflutna har återvänt, vi äro åter unga. Kom, Singoalla, låt oss leka och plocka blommor vid bäckens rand! Mötestiden är ju inne; himmelens stjärnor blinka!
Ack, min käre herre, hur skulle vi blinda kryp kunna utrannsaka försynens mening? Er motfråga är inte snillrik som argument. Låt mig göra er en sista fråga: låg det i försynens intresse, att min vän skulle komma undan? Ackackack, vad ni kan göra frågor, min bäste herre! Om det var i försynens intresse, att er vän skulle slippa straff? Det förefaller inte så.
Låt mig dock se vecken i din hand... fast nej, jag vill icke se dem... om du varder olycklig, skulle det smärta mig. Ack, vilket hår du har Singoalla förde handen genom Erlands lockar det är icke svart som mitt och mina fränders. Så talade hon, och hennes tal flög från det ena till det andra.
Var guldsökarn, som finner en demant, så lycklig som Ina, då hon såg sina ärtplantor? Nästa morgon sken solen gladt öfver floden, öfver fartygen, öfver det äflande folket. Ina såg icke utåt, hon skyndade ned på gården, der då just föll ett återsken af solsken från handkammarfönstret, och hon blef så glad öfver, att ärterna skulle få sol. Men ack, alla ärterna lågo uppryckta och sönderrifna.
Men detta är ett plundrat och skövlat folk; dess ynglingar äro alla lagda i bojor, och i fängelser hållas de gömda, de hava blivit givna till plundring, och ingen finnes, som räddar, till skövling, och ingen säger: »Giv tillbaka.» Ack att någon bland eder ville lyssna härtill, för framtiden giva akt och höra härpå! Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel i plundrares våld?
"Himmelens ljusa dotter, var skonsam mot jordens svaga barn; fordra ej strängt din gärd. Skall jag med tårar gälda, att mitt hjerta varit så rikt, att det varit fattigt på tårar, ack då svigtar min själ". "Se", sade engeln, "måttet måste fyllas, ännu felas mycket".
Ack, onkels barm är ej af sten och stock, Han skulle göra allt, det kan jag finna, Och Axel slippa längta, tråna, brinna Och se från öde trakter bort mot dem, Där lagern gror, där konsten har sitt hem, Fast ej hans lilla, arma älskarinna. Hvad, om jag skrefve? Dock, jag kan ej hinna. Där finns så mycket att ge akt uppå I onkels lynne, om man önskar få Ett insteg i hans varma hjärta.
Dagens Ord
Andra Tittar