United States or Czechia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hans utseende och rykte stämma ej heller överens. Wolfgang ihågkom sina reflexioner helt nyligen över Levison och Cramer och tryckte ånyo vännens hand. Bon, du har rätt, sade han. Den nya donationen. Simon Levison hade resonerat alldeles riktigt. Vem i all världen skulle förmått att resa världen runt för att söka upp alla dem, som sökte lösa marsgåtan.
De voro tysta, begge två; Bella af hänsyn till vännens oro, och Hanna i känslan af en dubbel sorg, som väntade henne. Bella följde henne med beklämdt hjerta till tåget. Hvad skulle hon ej gifvit för att få slå sina armar kring hennes hals och snyfta ut sitt innerliga deltagande? Men Hanna var så tyst och nästan afvisande, hon tyckte ej om någon påflugenhet.
I en fyrspaltig artikel i Tidens Tegn förklarade han, att Sofokles var bättre än Storstranden. Det skulle han aldrig ha gjort. Storstranden blev utom sig. Han rasade i tre dygn och drack otaliga pjolter för att lugna sig. Men då han därpå plötsligt fick norska statens diktarstipendium, glömde han vännens lömska kritik och gav sig ut på rangel.
De sträckte klorna efter honom, men han flydde. Vännens bref var osant och tillgjordt, och han kände Esaus händer. Han svarade ej, utan afbröt umgänget med vännen och väninnan. De kallade honom otacksam.
Ack, Hanna min, hvad jag är stolt öfver dig! utbrast hon och slog armen om vännens hals. Det är onödigt, Bella! Du skulle varit den första att handla på samma sätt. Men vet du hvad, vi ha fattat ett stort beslut, tant Karin och jag. Kan du gissa? Nå, sade Bella frågande. Att uppskjuta resan naturligtvis?
OLOF KLAESSON. Gör ingenting. Jag ej stort bättre varit. Ty som, näst hertigen, af alt på jorden jag hatar sorgen mest, så har jag sökt förnärmad vänskap vända bort i löje och skratta ut dig ur min glada själ. Men som det orätt var, låt det bli glömdt! Och nu ett ord ej om hvad föregått; här har du gamla vännens hand tillbaka.
Men fick ett nosigt svar. Som han var ensam och icke hade någon att tala med, skref han en dagbok till vännen. Denne hade fått kondition hos en handlande vid Mälaren, der det fans flickor, musik, ungdom och goda middagar. Johan önskade ibland vara i hans ställe och han kände att han kommit in i något jolmigt. I dagboken sökte han dikta upp verkligheten och lyckades äfven eröfra vännens afund.
Det var så kärt för hennes håg Att se dem vara dag från dag. Nu stod hon suckande och såg Den flydda vännens kända drag Och skref, en sorgsen vers dit ner Ur Ingborgs klagan af Tegnér. Och jag blef tyst och gömd ändå Och lät min flicka plåga sig. Det var så ljuft att tänka på De kval, den hulda led för mig; Blott därför var jag otacksam Och skyndade ej genast fram.
Man hade lofvat dig, det ingick i vilkoren, en gratifikation till julen, men du fick ingenting; och så låter du behandla dig som en dräng. Kom nu och skrif! Han släpades in på Andalusiskan. Amanda tog fram papper och penna, och efter vännens diktamen skref han att han i anseende till stundande examen icke vidare hade tid att ge lektioner! Han var fri! Men jag skäms, sa han. Hvad skäms du för?
När han med qvällen hädan går, Vid vännens flykt igen en tår Uppå den spädas kind sig röjer; Den förra, knappast född, vardt all; Men denna sväller tung och kall Och natten om den dröjer. Så qvinnan ock har på sin lott Af lifvets håfvor tåren blott; Den föds af fröjd, den föds af smärta. Men fröjdens skymtar och förgår, Och den allena återstår, Som ammas af ett krossadt hjerta.