United States or Tuvalu ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nej, jag ångrar mig icke ett ögonblick Men hur jag lider! Det är som om smärtan visste, att nu står den sista striden, att nu måste den samla hela sitt raseri, och att, då den uttömt hela sin sammanträngda kraft, är jag fri. Vrid mig i stycken, martera mig, låt mig ligga halfdöd kvar, uttömd af trötthet, sönderbråkad och tio år äldre! Gör det!
Försummad av förmyndareregeringen i allt, vad tillhörde en konungslig uppfostran, emottog han vid sitt tillträde av regeringen ett rike, som i allo låg i lägervall, en uttömd skattkammare, ett försummat försvar och en fruktansvärd upprorsanda uti de av hans store fader återförvärvade provinserna, vilkas erövring återgivit Sverige dess naturliga gränser i söder och väster.
Så säger HERREN Sebaot: Finnes då ingen vishet mer i Teman? Har all rådighet försvunnit ifrån de förståndiga? Är deras vishet uttömd? Flyn, vänden om, gömmen eder djupt nere, I Dedans inbyggare. Ty över Esau skall jag låta ofärd komma på hans hemsökelses tid. När vinbärgare komma över dig, skola de icke lämna kvar någon efterskörd.
Jag var således endast en försökskanin. Han var nyfiken på mig. Och nu tror han mig vara uttömd. Detta är förödmjukande. Nu skulle jag vilja vara borta, när han kommer härnäst. Jag skulle vilja visa honom, att jag kan använda mina aftnar bättre än till att sitta här instängd och vänta förgäfves. I kväll är det redan mera af sårad stolthet än af smärta. Bravo! Jag kan således ännu botas.
Den olyckliges sorg var icke uttömd med detta, ty han var ledamot av ett okungligt poesisällskap, som fordrade att han två månader därefter skulle sörja den bortgångne om igen. Han kunde icke säga nej. Uppdraget var grannlaga; de häftigaste känslorna hade lagt sig, festtalets rus hade gått om och nu blev det annat av.
Han grep med ena handen om den ryslige gubbens långa, toviga skägg; den andra sökte instinktmässigt fiendens ögon för att blända honom. Simon uppgav ett skri, liknande ett sårat vilddjurs rytande. Hans händer släppte sitt tag. Klemens hade intryckt hans ena öga. I nästa ögonblick föllo båda under brottningen till marken. Men Klemens' kraft var nu uttömd.
Han visste däremot icke, att Simon, uttömd av det oupphörliga knäböjandet, då spisade med vargens hunger och slukade allt, som hans fromma beundrare tillförde honom. Den förgiftade maten kunde således vara räckt av någon annan, som infunnit sig efter Klemens. Men av en sådan förmodan var Klemens nu icke mäktig. Han var rov för en hemsk, isande aning.
Men hans produktivitet på detta område var härmed ej ännu uttömd. Han korrigerade oafbrutet sina tidigare psalmer och sammanskref nya sådana. Ännu på sin dödsbädd var han sysselsatt dermed; de sista raderna, beklagligtvis tecknade med så darrande hand att de äro oläsliga, skref han ett par dagar före sin död.
Dagens Ord
Andra Tittar