United States or Hong Kong ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men det blev ett tvärt nej, just som prästen sa Fader vår och man skulle luta pannan i handen. Herr Lundstedt försökte mellan fingrarne räkna om dem baklänges, men det blev nej ändå. Nu hade han fått en sorg, och den kändes skön som det stilla lidandet, det oförskyllda, som förädlar människan och renar sinnet från själviskhet.

Det smälte hop alltsammans till ett enda helt och det sjöng om, att jag vunnit en skatt, som icke kunde delas eller förvandlas, men som skulle vara min, länge jag förstod, att den endast växte i tysthet för mig. Men under allt detta plågade mig den tanken, att jag, utan att vilja det, ändå skrämt henne. Den plågade mig tvärt emot hennes egna ord, som ännu ringde mig i örat.

Nu vet jag svaret din fråga om blommorna! utropade han plötsligt och vände sig om. De vita äro fagrast, ty vitblommig är porsen, och ett kallt porsöl en het dag går över allt, säger far. Nej, det är de blå, för dem sätter man i brudkransen, svarade hon lika tvärt. Och nu skola vi inte längre stanna här inne utan tillbaka ut i solskenet.

Ja, om jag tror ett endaste ord af förlofningshistorien och allt hvad du i den vägen försäkrar, jag vara en stockfisk! Han tystnade tvärt, och tillade efter en paus: Farbror August ... tror du verkligen? Vid det namnet förändrade herr Adolf något uttryck och såg lifligt löjtnanten. Om jag tror? jag vet!

»Min fasta öfvertygelse är», sade Östling i orerande ton och slog ut handen som en präst inför sin församling, »min öfvertygelse är, att vi här stå framför en riktigt inslipad skälm. Den kallade förmildrande omständigheten tyckes mig tvärt om vara försvårande.

Med en supig och svår man, såsom min mor stackare, vore jag tvärt om försvarslös och usel. Nej, minsann, jag skall reda mig just som jag är. Den lilla gården vid Lidan rår vi själva om. Det är ett ganska litet trähus, såsom ett av dem där uppe i Strängby ... träng ... hur var det ... ja ... Strängnäs. Och när mamma dör, tillfaller gården mig. Stackars mor! men hon lever nog ännu ett par år.

Är min herre myndig? frågade han tvärt. Tomas var som fallen från skyarna. Han reste sig likväl obesvärat och började knäppa sin ena handske. Myndig, ja naturligtvis är jag myndig, svarade han i den likgiltigt tankspridda ton han sista tiden lärt sig att använda när det skulle ljugas.

Han förnam ingen skamkänsla inför dessa förbannelser, som han slungade mot den, inför vilken han om några korta dagar skulle avlägga löftena. Han hade tvärt om förnimmelsen av att den Högste gillade honom, att han uppträdde å Hans vägnar, i en helig vredes namn. De andra pojkarna samlades i en klunga efter lektionens slut för att åter diskutera frågan. Man visste ej längre vad man skulle göra.

Jag bor alldeles nära Annegatan, vi ha ändå samma väg. Inte är jag något trefligt sällskap, men kom om du vill. De gingo tysta en stund. Slutligen sade Hanna tvärt. De skämma bort dig klassen, ser jag. Bella rodnade och visste ej rätt hvad hon skulle svara. Jag kände en flicka, fortfor Hanna, som var god som du, men som tanter och kamrater i grund förderfvade.

Bella blickade oroligt henne, men Hanna berättade att hon haft bref från fru Meilert, slog hon ihop händerna. Nej, roligt! Din mammas . . . Alls icke roligt, afbröt Hanna tvärt. Och jag besvarade det ett sätt, som du icke skulle ha gillat. Hon berättade hela händelsen och sin ånger efteråt. Nog vet jag huru du skulle