Den norske turist, som i Skjäggestad lade denna vår resplan, hade ej sagt för mycket, han lofvade att vägen från Thonsåsen till Fjeldheim och Bagn skulle öfverraska oss.

Skjutsboken hemtades, kartan utbreddes och en allmän rådplägning följde, hvars utgång blef, att vi följande dag, om det ej var vackert väder, skulle taga skjuts först till Moe, sedan derifrån till Engeland och fortsätta den återstående delen af landsvägen till Skjäggestad till fots, sparade vi in en dag, vandringen öfver sätrarne hade tagit minst tre dagar.

Vi stannade vid en vagn, bärande namnet »Victoria», hvilket numera är en gemensam egendom för prinsessor, hotell, varietéteatrar och victoriaullgarn. Här fingo vi plats till våra två handkoffertar, hvilka vi beslutat skicka till Skjäggestad i Gudbrandsdalen, dit vi sjelfve i sinom tid tänkte komma för att hvila ut några dagar och afsluta första delen af våra vandringar.

Tredje dagens morgon bröto vi upp, lemnande största delen af vår packning qvar hos gästgifvarmor, ty nu, den första planen gått om intet, måste vi, för att sedan komma till Skjäggestad i Gudbrandsdalen, samma väg tillbaka.

Våra två vägvisande kamrater hade af bekanta blifvit anbefalda Skjäggestad, som ett lämpligt ställe för sommargäster, hvilka ej gingo ut för att idka sällskapslif bland nervsvaga personer, alpstafvar från Kristiania och klädkistor från Stockholm samt hela Norden för resten.

Vi afbidade nämde station de svalare eftermiddagstimmarne innan vi fortsatte vår väg, eller som kandidaten anmärkte »ren» norska: »gingo 30 kilometer benväg för att kvile lidt Skjäggestad

Nu visste jag, att här i huset ej fans annat att än mjölk, smör, mesost och fladbröd, och sedan vi lemnat våra två kamrater i Skjäggestad, fans der i vårt sällskap ingen som tog parti för sistnämde del af den norska egendomligheten.

Vi kände honom alla, men trodde honom vara med sin familj besök i Stockholm, och nu stod han här i aftonsolens glans vid Skjäggestad.

Skjäggestad besöktes under dessa dagar ofta af resande, alla åkande, och bland dessa var en sportman »bicycle», en yngling, som körde rent för lifvet i hopp att vinna en medalj.

Den väg vi nu ämnade till Ringebo eller Skjäggestad bestod af säterstigar uppför ett brant fjell, och sedan vidare från säter till säter in i Gudbrandsdalen. Detta var det billigaste och intressantaste sättet att komma dit.