hän till den Rhodiska strand, glädjens och skönhetens ö.» Måltiden var snart färdig några skivor rostat bröd, några frukter och mitt bordet ett lerkrus med rusgivande vin. Kom nu och fröjda dig åt himmelens och jordens gåvor, sade Myro. Ett offer åt Dionysos och därefter en skål för våra trolösa älskare! Måtte de evigt plågas i underjorden!

Och lille Eriks samvete arbetar och plågas med detta under år som kommer, tills han lär sig att ha flickor. Men innan dess hittar han en liten bok i sin fars bokhylla, med titel: Pilar mot den förfärliga och hemliga självbefläckelselasten eller Ungdomens vän. Och han lär sig i den boken att han varit väg mot kroppsliga sjukdomar och ett evigt helvete.

Mat får du när vi äro vägen. Det första du dricker något starkt, kommer käppen. Vill du be om någonting, får du falla knä for mig. För mig, som är en hederlig menniska! Nadja kastade sig golfvet. Lite mat! bad hon. Drick vatten. Han såg ett stop med vatten i spisen och räckte henne det, och plågas liten smula! Du står nog ut med det.

Men icke alltid plågas slumrarn dock Af svåra syner; ty minuter gifvas, När leende i någon jordisk form Hans bättre lif för honom uppenbaras, Fast bilden är förgänglig som hans dröm. Hvad var min kyss, som outsläcklig brann Minnas rosenläppar? Hvad den sällhet, Som brusade igenom mina ådror Hvar gång, jag henne tryckte mot min barm?

Jag är en människa, som har frid med världen. Magnus måste le. Vår saga är fullskriven, Valdemar. Den ene kan inte längre rubba den andres öde. Men förstå mina ord. När det är mörkt... när du sitter ensam... Reser det sig inte syner och minnen omkring dig? Plågas du aldrig av samvetsångest? Valdemar slog med tofsen sitt bälte. När han tappade den, tog han åter upp den och låg länge och tänkte.

Jag har icke suttit i gycklares samkväm och förlustat mig där; för din hands skull har jag måst sitta ensam, ty du har uppfyllt mig med förgrymmelse. Varför skall jag plågas oavlåtligt, och varför är mitt sår ohelbart? Det vill ju icke läkas. Ja, du bliver för mig såsom en försinande bäck, som ett vatten som ingen kan lita .

Hon har försökt öfvervinna det der sedan hon märkt, hur jag plågas af det; jag ser hur hon strider emot det men det är våld sina vanor och sin natur. Och tänk dig! har hon ändå de mest vårdade händer, jag någonsin sett; stora, vackra händer, som man inbillar sig kunde höra till en antik kolossal-staty, men som ha styrka nog att föra en smedslägga. Sådan är hon

Af den höga, af den smärta, Plågas, moder, nu mitt hufvud; Och af den med röda kindren Plågas nu mitt bröst, o moder; Men af den med svarta ögon, Gamla moder, tar jag döden. Lägg mig en bår och för mig Till den huldas tjäll, att hennes Svarta ögon mig skåda." Sagdt; och honom lämnar lifvet. en bår han läggs af modren Och till flickans boning bringas. Hon med svarta ögon ser det.

Och när de plågas, uppstiger röken därav i evigheters evigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de som tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som låta märka sig med dess namn. Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron JesusOch jag hörde en röst från himmelen säga: »Skriv: Saliga äro de döda som i Herren härefter.

Hon skrattade uppsluppet. Spänningen och ångesten hade plötsligt slagit om i övermodig munterhet. Den vaknande kvinnan njöt omedvetet av att se mannen vid sidan av sig plågas av svartsjuka, tigga om och pocka hennes ömhet. Jag älskar dig, Louis som en broder! Nej, bliv nu icke rasande.